Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. Josua Mjöberg, Svensk litteratur i urval för den högre undervisningen I, II samt Artur Bendixson och Hj. Alving, Ur svenska litteraturen, 3:e avd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.6 anmälningar och recensioner
— måste läseboken i fråga om dessa äldre tiaehvarf innehålla ett
ytterst försiktigt sofradt urval.
Däremot bör tiden från Bellman — och det är denne, som
i detta sammanhang egentligen intresserar oss — blifva fylligt
representerad, i synnerhet den litterära storhetstiden 1809 till
ungefär 1844. Steffen, som nu ger samma utrymme åt tiden
1772—1865, synes mig alltför mycket öfverdriva betydelsen av
vår modernaste litteratur som läseboksmaterial. I de båda
läseböcker, som föranledt denna uppsats, är proportionen mellan
dessa båda afsnitt måhända lyckligare afvägd, utan att jag dock
vill påstå, att de äro bättre disponerade än Steffens, hvars sista
del (tiden efter 1900) man ju ej behöfver göra till föremål för
studium.
I fråga om urvalet följa de båda läseböckerna något olika
principer. Mjöbbrg utesluter de »mindre» författarna för att
få bättre utrymme för de större, medan Alving — jag
begagnar denna förkortning — icke hyllar denna inskränkning. Det
synes mig i själfva verket tvifvélaktigt, om sådana författare som
Hedbom, Grafström, C. F. Dalhgren, Nicander, Emelie
Flygare-Carlén, Bottiger, Nybom, Wennerberg, Sehlstedt,
Braun och F. A. Dahlgren böra alldeles uteslutas från
gymnasiets program. Det händer nog, att en dikt af en ringare
diktare har den litteraturhistoriska eller litterära betydelse, att den
bör vara bekant för en bildad person. Exempelvis skulle jag givet—
med Steffen — i en läsebok uppta Grafströms »Sången», som
direkt framkallade Tegnérs dikt med samma namn. Och en
så verkligt »klassisk» dikt som Nicanders »Vågen» ville jag ej
heller undanhålla vår ungdom, för att nu nämna ett enda
exempel av denna art.
Finns det då ej ett sätt att förlika bägge ståndpunkterna,
utan att läsebokens omfång växer ut allt för mycket? Jo,
enligt min mening. Ett ej ringa antal af våra stora författares
alster finnas intagna i läseboken för realskolan (där läses nu
nästan blott Lindvalls och i några skolor Folkskolans läsebok),
och dessa kunde i gymnasiets läsebok blott upptagas till sina
titlar med hänvisning till del och sida i de båda nyssnämnda
läseböckerna. Jag nämner som exempel blott Geijers »Vikingen»,
Tegnérs »Karl XII» och Malmströms »Hvi suckar det så tungt
uti skogen?» Genom en dylik anordning kunde säkert åtskilliga
tiotal trycksidor vinnas för andra viktiga, förut ej lästa
vitterhets-alster.
Utan att vilja vidare fullfölja detta uppslag skall jag nu
något skärskåda dikturvalet i de båda läseböckerna och därvid för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
