Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. O. Johnsson, Det moderna Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 6
anmälningar och recensioner
0. Johansson, Det moderna Sverige, vårt fosterlands
historia från 1809 till närvarande tid ordnad på huvudlinjer.
Stockholm. A.-B. Magn. Bergvalls förlag.
De »huvudlinjer», efter vilka förf. uppdelat materialet, äro
yttre och inre förhållanden. Under de förra kommer historien
om den svensk-norska unionen, vars lidanden förf. behandlar
jämförelsevis kortfattat, samt Sveriges förhållande till Danmark
inklusive en ganska utförlig redogörelse för den
schleswig-hol-steinska frågan —dock utan dess lösning genom världskriget—samt
dansk författningshistoria. I kap. om förhållandet till Ryssland
gives en god översikt över Finlands nyare historia, fullständigare
än i någon annan historisk lärobok. På huvudlinjens inre
förhållanden kommer först en redogörelse för regeringsformen, vars
principer förtjänstfullt framhållas, sedan för riksdagens utveckling,
ävenledes med sammanhanget och de ledande idéerna klart
utredda. Efter ett kortare kapitel om förvaltningen kommer ett
viktigt och lärorikt kapitel om de ekonomiska principernas kamp.
Så följa några mindre avdelningar om kvinnoemancipationen,,
nykterhetsrörelsen, krigsväsendet och samfärdseln. Rörelsen för
kvinnans emancipation härleder förf. från den franska
upplysningsfilosofien. Härvid är dock att märka, att den filosof, vars
teorier hade den största betydelsen under revolutionstiden,
Rousseau, icke bekymrade sig ett spår om kvinnans frigörelse.
Efter en innehållsrik översikt över näringslivet kommer en
historik över det kyrkliga livet, i sitt sammanhang fullständigare
än i någon annan historisk lärobok. Slutkapitlet om vetenskap,
skönlitteratur och konst meddelar naturligt nog endast några
notiser. Egendomligt verkar, att Bertil Malmberg, »ett lysande
snille bland Sveriges nu levande skönlitterära författare», fått sig
tilldelat ett större utrymme (8 rader) än Karlfelt (2 Ys!), Selma
Lagerlöf (1 1j-i\)t Heidenstam, för att nu ej tala om Atterbom och
Stagnelius.
Förf. framhåller i sitt företal betydelsen av att eleverna få
den utomordentligt viktiga moderna tiden ordnad på huvudlinjer,
först genom sådana får historien den nödvändiga överskådligheten
given och det väsentliga sammanhanget klart. Faran härmed
är dock, att både överskådligheten och sammanhanget av det
hela kunna försvåras. Förf. framhåller också riktigt såsom en
förutsättning, att eleven fått den svenska historien kronologiskt
genomgången — och väl inlärd kan man tillfoga — på ett
föregående stadium. En analys, d. v. s. att ur det hela taga ut
en viss »linje», är lättare än en syntes: att se de olika linjerna i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
