Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieundervisningens uppgifter i 55
föra med sig vissa förutsättningar att möta människorna —
jag sätter naturligtvis varken här eller annorstädes
likhetstecken mellan människokännedom och förmågan att begagna
människorna för egna själviska syften, som gemenligen sker.
Ty för den »människokännedomen» förbereder en
undervisning av detta slag, fruktar jag, mycket dåligt.
Ännu viktigare än historiens betydelse för förvärvet av
människokännedom är emellertid enligt Bolingbroke dess
betydelse för lärjungarnas sedliga fostran. Många äro de, som
i likhet med honom på detta fält tilltro
historieundervis-visningen de mest vittgående möjligheter. »Läraren skall»,
säger Hans Emil Larsson i ett ypperligt föredrag på
ett folkskolläraremöte »— det är hans högsta uppgift —
av drifter och begär, av känslor och böjelser i en levande
barnasjäl, med vårdsamt aktgivande på dess egendomliga
anlag, bilda ut det högsta av jordens konstverk — en sedlig
karaktär.» Härvid glömmer man emellertid gärna, att det
icke är en så lätt sak att skapa det högsta av jordens
konstverk. Sedliga karaktärer i detta ords strängare och
egentliga innebörd spira inte i varje skolklass. Och läraren
får sannerligen inte ha alltför stora förväntningar på
resultatet, även om hans ansträngningar varit aldrig så redbara
och hans vilja än så god. Det är så oändligt många
inflytelser, som motverka hans strävanden, och det är icke
alltid, som dessa äro de starkaste, vare sig för tillfället eller,
än mindre, i längden. Även karaktärer skapas dock ytterst
endast av livet självt, och ingen blir en karaktär blott
genom historiska studier, lika litet som han blott därigenom
blir människokännare.
Också har denna sida av historiestudiet, dess betydelse
för vilje- och handlingslivet, alltmer råkat i vanrykte och en
mer eller mindre ensidigt intellektualistisk undervisning blivit
följden. »Historien ger så många goda exempel, ja —- men
ej mindre elaka», säger redan Erik Gustav Geijer i sin skrift
»Om historiens nytta». »Och ser man på världslig lycka och
olycka, just ej alltid av varnande art. Huvudsaken är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
