Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x52 birger lövgren
nedom helt säkert av oändligt större värde än alla studier i
världen, även historiska. Detta så mycket mera, som de
personligheter, varmed historien sysslar, endast undantagsvis
ses i situationer och förhållanden, som för flertalet människor
kunna ha något direkt förebildande värde. Historien sysslar
vanligen icke med sina hjältars vardagsleverne.
Skulle historien då icke vara den »magistra vitæ», varom
man så mycket skrivit och talat? Icke om man som resultat
fordrar omedelbar säkerhet att bedöma människor, deras
handlingar och dessas motiv eller förmåga att finna sig tillrätta i
de situationer, som livet erbjuder. Varken det ena eller
andra kan historiens studium ge. Men väl kan det vidga
horisonten, erbjuda material till jämförelse åt den genom
erfarenheten skärpta blicken. Det utan all fråga viktigaste är
här, om läraren är en man eller kvinna, som känt och
prövat livet. Detta kan ju sägas om lärarna i alla ämnen. Men
en historielärare får på helt annat sätt tillfälle och anledning
att göra sin livserfarenhet och människokännedom
fruktbärande för sina lärjungar än t. ex. läraren i matematik eller
biologi.
Historien eller historieläraren, vilket man vill, skall
sålunda söka föra lärjungarna till ökad kunskap om de i livet
verkande krafterna. Han skall söka lära dem förstå
människors handlingar och deras motiv, den blandning av
bottenlös egoism, hängivenhet till människor och ideal,
offervillighet in i döden, som präglar människolivet. Han skall
söka lära dem kritisk blick gent emot källornas uppgifter,
att söka skilja sanning från lögn, helsanning från halvsanning.
Han skall påvisa, hur man icke får ta för redbart mynt allt
som säges. Han skall inskärpa måttfullhet och försiktighet
i dömande och slutsats och söka fylla sina lärjungar med
den lidelse för sanningen, som är den verklige
vetenskapsmannens särmärke och adelsbrev. På så sätt blir historien
i alla fall mer än andra ämnen en »magistra vitæ», och
måste bli det, då den ju i grunden intet annat är än
vetenskapen om livet. Och lärjungarna måste från dess studium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
