Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historieundervisningens uppgifter i 55
Härvid är att märka, att den till sitt syfte alltid måste
vara riktad på nutiden. »Historien som läroämne bör i främsta
rummet gå ut på att orientera lärjungarna inom det samhällsliv,
i vilket de själva komma att deltaga», säger Hjärne.
»Historieundervisningens centrala syfte är», säger Nordlund, »att
orientera lärjungarna i det moderna samhällslivet samt bibringa
dem en elementär förmåga att uppfatta och till deras
orsaker och inbördes sammanhang begripa dess väsentliga
företeelser.» Ty alla nutida företeelsers rötter ligga i det
förgångna. Ramen för människans liv är tiden. Nuet är
endast ett moment i denna. Vad som hände i går, tillhör i
dag redan det förflutna.
Men det är därför icke dött.
Vad som en gång verkligen varit, dör aldrig helt. När
vi läsa om det förgångna, läsa vi därför i egentligaste
mening om nutiden, om oss själva. Ännu arbeta vi i ofantlig
utsträckning med antikens arv. De tankar och föreställningar,
som en gång under möda och vånda föddes vid Akropolis
eller Capitoliums fot, vid Babels älvar eller Jordanens stränder,
fylla ännu människornas själar och ge innehåll åt deras liv.
Ännu leva Augustinus och Tomas av Aquino. Än står
striden skarp kring Luther och Ignatius Loyola. Och var det
icke kring den för flera årtionden sedan döde Bismarck, som
världskrigets blodvågor brottades?
Dagens företeelser låta sig sålunda ej sällan icke alls
eller högst ofullständigt förstås eller värdesättas utom mot
bakgrunden av det förflutna. I historien gäller järnhård
lagen om att fädernas missgärningar straffas på barnen, härintill
femte eller sjätte led eller än längre. För förståendet av
nationalhatet mellan fransmän och tyskar får man gå tillbaka
ända till Ludvig XIV:s övergrepp, och jag har själv sett,
hur tyska författare under världskriget försvarade
ödeläggel-serna i Nordfrankrike med hänvisning till Pfalz ödeläggande
under 1680-talets krig. Eller det i Frankrike ännu icke
utdöda talet om Rhengränsen, som så litet synes harmoniera
med folkets nuvarande behov eller krafter, vore ju oförståe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
