Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Birger Lövgren. Historieundervisningens uppgifter (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x52
x52 birger lövgren
egenskaper, i hennes fantasi och hennes hjärta! Vill du
plantera för ett år, en dag, så vänd dig till hennes ytliga, för
världen och tiden skapade krafter, hennes egoism och
hennes beräknande förstånd, och se så, hurudan frukten blir!»
Och även Nietzsche vänder sig i sin så ofta missförstådda
bok »Vom Nutzen und Nachtheil der Historie für das Leben»
mot det ensidigt intellektualistiska historiestudiet. »Vi
behöva historien.» »Wir brauchen sie zum Leben und zur That,
nicht zur bequemen Abkehr vom Leben und von der That
oder gar zur Beschönigung des selbstsüchtigen Lebens und
der feigen und schlechten That. Nur soweit die Historie
dem Leben dient, wollen wir ihr dienen.»
Rätt bedrivet kan historiestudiet sålunda få den allra
största betydelse för lcänslo- och viljelivets utbildning, för
lärjungarnas etiska fostran ej mindre än för deras
intellektuella, även om historien blott betraktas som individernas
tummelplats och man alltså i de individualpsykologiska
företeelserna ser dess enda eller i varje fall avgörande och
betydelsefullaste drivkrafter. Ännu större blir såväl den ena
som den andra betydelsen, om undervisningen lyckas höja
sig över denna ståndpunkt till betraktande av ämnet »sub
specie æternitatis», varmed jag i detta sammanhang menar:
ur överindividuella synpunkter. Först härigenom får
historiestudiet sitt egentliga uppfostrande värde.
Över individerna står samhället. När de förra dö, lever
det senare. Dess välgång är viktigare, dess framtid måste
säkras, om ock på bekostnad av en större eller mindre del
av dess medlemmar. »Ar icke detta en djupare syn på
naturens strategi, att den individuella varelsen förverkligar sig
själv i sitt sammanhang med allt annat och t. o. m. måste
underkasta sig att gå under, för att det helas välfärd må
bevaras.» (Thomson, Vetenskapen). Detta samhälle är
mänskligheten, kulturvärlden, den egna nationen. Så komma till
de mellanindividuella relationerna och plikterna en mångfald
nya, vartill historieundervisningen har att taga hänsyn och
ståndpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
