Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hilding Celander. Studiekompetens och lärarebefordran vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»studiekompetens och lärarebefordran» 79
Petitionärernas nitälskan för anciennitetsprincipen kommer
också fram på ett mera direkt sätt, nämligen i punkt I B
av »klämmen», som lyder på följande sätt: »För behörighet
till lektorstjänst fordras att därjämte vid statsläroverk eller
därmed jämställd läroanstalt utöver den enligt
Läroverksstadgans § 179, mom. 8 fordrade tjänstgöringen hava under
minst tre läsår bestritt väl kvalificerad tjänstgöring oavsett
undervisningsstadium och till den omfattning som enligt §
133 mom. 2 åligger lektor eller adjunkt».
Det är en ganska anmärkningsvärd nyhet, som man här
vill insmuggla i läroverkens befordringsbestämmelser. Jag
säger med flit »insmuggla», då i petitionen saknas varje spår
av motivering för denna ändring. Vill man genom denna
bestämmelse förhindra, att vi skola få allt för ungdomliga
lektorer vid våra läroverk, eller vad är meningen? — Utom
den principiella och symptomatiska betydelse, som den
föreslagna bestämmelsen har, äger den också en ganska reell
sådan för en lärarkategori, som spelat en icke så alldeles
oväsentlig roll för vår läroverksundervisning, nämligen de f. d.
universitetsdocenterna. En övergång från
universitetsundervisningens tjänst till läroverkens skulle nämligen, enligt
petitionärernas förslag, inte kunna ske direkt (efter föreskriven
universitetstjänstgöring samt genomgånget provår), utan först
måste vederbörande i ytterligare tre år tjäna för Rachel
som extralärare eller adjunkt. Med en sådan bestämmelse
torde man ha funnit ett verksamt radikalmedel mot obekväm
konkurrens från docenthåll och mot det onda, som heter
överkvalificerade lärarkrafter, åtminstone i skepnad av f. d.
universitetsdocenter. Dessas alltför märkbara tillvaro i
lektors- och rektorskåren har ju länge varit en nagel i ögat på
somliga; redan adjunktspetitionens förste föregångsman,
adjunkten Johan Nilsson, konstaterar i sin broschyr detta
beklagliga faktum i harmfyllda ordalag. — Petitionärernas
nitälskan att »stimulera till fortsatta vetenskapliga studier» visar
sannerligen en märklig konsekvens i fråga om sättet att
»stimulera», åtminstone såvitt det gäller studier vid universiteten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
