Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Hilding Celander. Studiekompetens och lärarebefordran vid de allmänna läroverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
hilding celan der
ligt faktum — att de högre vetenskapliga studierna fram till
licentiatexamen och doktorsgrad i stort sett visat sig vara
till gymnasieundervisningens båtnad. Emellertid får man inte
av detta i sin allmänhet erkända sakförhållande draga den
slutsatsen, att i fråga om licentiatstudiernas läggning allting
är »bra som det är». Tvärtom torde nog förhållandena
gestalta sig ganska olika vid olika ämnesgrupper, sett ur den
blivande läroverkslärarens synpunkt. Tydligen inta de
moderna språken härvidlag en bestämd särställning, och att
en reform av licentiatstudierna inom denna ämneskrets är
högeligen påkallad, tycks vara en allmän mening bland
männen av facket. Den som vill lära känna språklärarnas tankar
och erfarenheter härom, kan hänvisas bl. a. till den diskussion
om språklärarnas (närmast lektorernas) utbildning, som förts
i Tidning för Sveriges läroverk 1920, med inlägg bl. a. av
rektor A. Nordfelt och lektorerna K. Kärre och C. O. Koch.
De önskemål, som här komma till uttryck, ha f. ö. redan
tidigare framburits från universitetshåll, i den resolution, som
antogs i november 1906 på ett akademiskt diskussionsmöte
i Uppsala om de filosofiska examina och lärarutbildningen.
Mötet uttalade sig för licentiatexamen såsom
behörighetsvillkor för lektorat (med dispensmöjlighet för »synnerligen
väl kvalificerade» adjunkter), men anknöt därtill följande
önskemål: »För licentiatexamen i ämnen av mera heterogen
karaktär bör tillämpas en utsträckt användning av
alternativkurser, exempelvis i levande språk en linje med
huvudvikt på det moderna språket och dess litteratur».
Det är att hoppas, att man inte på universitetshåll skall
ställa sig avvisande till dessa synpunkter, även om detta
kräver en viss självövervinnelse från sådana universitetslärares
sida, vilkas vetenskapliga intresse varit särskilt inriktat på de
äldre språkperioderna. Vetenskapligheten torde inte behöva
bli lidande härpå. Tvärtom har den uppfattning uttalats,
att »ett vetenskapligt studium av det moderna språket
vanligen fordrar mera mognad och även mera beläsenhet än
motsvarande forskningar i de äldre språkskedena». (A. Nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
