Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Johan Nilsson. »Studiekompetens och lärarebefordran»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
johan nilsson
Studiekompetens och lärarebefordran. >
En replik till lektor H. Celander.
Av Johan Nilsson.
Ett par yttranden av lektor Hilding Celander i en artikel
om »Studiekompetens och lärarebefordran» (Ped. tidskr., h. 4)
tvinga mig till en bestämd gensaga.
Det tillvitas mig, att jag (jämte andra) »kanske mera i
obetänksamhet» skulle röjt förgripliga meningar om
»vetenskapligheten» och låtit dessa »träda fram utan någon skyddande
förklädnad av respekt för det vetenskapliga arbetets värde». I en
för ett par år sedan utgiven broschyr skulle jag nämligen utan
vidare ha förklarat, att det är »en fråga av underordnad vikt,
om lärarna en gång ha avlagt en högre eller en lägre examen»
och att »den pedagogiska färdigheten» är allt. Det sista av dessa
påståenden är icke mitt, och det första, som ryckts ur sitt
sammanhang, innebär en grov förvanskning av vad jag sagt, något,
som varje opartisk läsare kan döma om.1
Rent sakligt sett, tarva lektor Celanders tillvitelser knappast
1 Man jämföre med den verkliga innebörden i mina 1918 gjorda
uttalanden lektor Celanders yttrande å sid. 76: »Nu skall det visst
erkännas, att det ingalunda är väl beställt med undervisningsskicklighetens
tillgodoseende vid tjänstetillsättningarna inom läroverken. Och särskilt vad
lektorsbefattningarna beträffar kan det ofta synas, som om
lärdomsmeriterna gynnades på undervisningsskicklighetens bekostnad. Det bar
förekommit fall, uppenbara för alla, då lärare med överlägsna vetenskapliga
meriter men i realiteten mer eller mindre odugliga som undervisare, ha
blivit föredragna framför andra, vetenskapligt mindre meriterade, som vida
bättre skulle ha fyllt sin plats inom gymnasieundervisningen. Att ett
sådant sätt att gynna vetenskapligheten är till skada för läroverken, är ju
uppenbart. Den praktiska lärardugligheten borde ovillkorligen vara ett
conditio sine qua non vid all lärarebefordran». — Det vill verkligen
mycket god vilja till för att kunna upptäcka någon väsentligare olikhet i våra
uttalanden, och det är därför i hög grad ägnat att förvåna, att lektor C.
(sid. 79) haft panna att i den kränkta vetenskaplighetens intresse anmärka
på att jag ondgjort mig över just sådana »fall», som han själv med
ogillande framdragit. Det är, som bekant, ett bibliskt vittnesbörd, att för
mycken lärdom gör människor rasande, och det förefaller nästan, som om
den också framkallade en ögonens blindhet eller en sinnets vrånghet,
som kommer folk att söka fiender, även där de ha meningsfränder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
