Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Georg Brandell. Vilh. Rasmussen, Forskolebarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 o anmälningar och recensioner
i detta fall utövades, måste anses vara förkastligt, av vilken art
det än är. Ingen bildad människa i vår tid undgår att komma
i beröring med kritik av det religiösa innehållet, och denna
kritik ger ofta upphov till en kris och en därpå följande reaktion,
som i regel blir starkare, ju mera ingripande i känslo- och
viljelivet den religiösa suggestionen varit.
Förf. motiverar sitt krav på objektivitet även vid
religionsundervisningen därmed, att barnets religiösa föreställningar äro
antropomorfa eller — såsom han uttrycker det — animistiska.
Detta är ett ofta konstaterat faktum och således ingenting nytt.
Men vid en undersökning av vuxnas religiösa föreställningar
skulle man nog finna, att även dessa i stor utsträckning äro
sinnliga och antropomorfa. Uppfattningen av de
religiöst-dog-matiska föreställningarna såsom symboler förutsätter en religiös
ståndpunkt, som långt ifrån är flertalets. Riktig är emellertid
förfcs åskådning så till vida, som barnens uppfattning av det
dogmatiska innehållet i regel ligger nedanom en gräns, under
vilken föreställningarna äro absolut oriktiga, om de ses i
belysning av vår tids upplysta religiösa sanningsmedvetande.
I fråga om uppsatsskrivningen är förf. av den meningen,
att lärjungarna böra få återgiva något självupplevat, och att
denna »fria uppsats» bör förekomma på ett mycket tidigt
stadium i stället för det skriftliga besvarande av frågor, som nu
användes vid beskrivning av ett objekt. Genom den senare
metoden tages allt initiativ från barnet, ty det är omsorgsfullt sörjt
för att det icke kommer att se mera än det, som det frågas om.
Principiellt är nog förf:s åsikt riktig, men det kan ifrågasättas,
om den fria uppsatsen kan — såsom förf. vill — börja redan
under andra eller tredje skolåret. De flesta barn torde vid denna
ålder vara alltför outvecklade för att kunna utföra dylika
uppgifter. Att den ena av förf:s döttrar redan i sitt nionde år kunde
tillfredsställande skriva om ett föremål, . som hon under
skrivningen hade framför sig, förklaras av hennes övernormala
begåvning.
Förf. är ingen vän av svensk gymnastik; han föredrager
idrott och lek. Anledningen är den, att dessa försiggå i fria
luften, att de äro friare i sina former än gymnastiken, och att
de låta lärjungarnas initiativ komma till sin rätt. Att den svenska
gymnastiken icke väcker folkskolebarnens intresse, har jag själv
vid en undersökning kunnat förvissa mig om; ämnet hör till de
indifferenta. Detta torde dock till stor del bero därpå, att de
svenska folkskollärarna icke få tillräcklig utbildning som
gymnastiklärare, och att en stor del av dem saknar anlag för under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
