Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hilding Celander. »Studiekompetens och lärarebefordran» ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
hilding celander
Men därför menar jag, att det kan vara skäl att undvika
sådana överord, som herr N. och ännu mer hans många
efter-sägare gjort sig skyldiga till genom sina ihärdiga och.
föraktfulla variationer av temat: »Tant de bruit pour une omelette!»
— Förmodligen är ändå produktionen av de filosofiska
doktorsavhandlingarna »med hänsyn till det genomsnittliga
resultatet» inte så alldeles värdelös, som man gärna vill ha
den till. Hur skall man annars förstå, varför man i
allmänhet i universitetskretsar håller så starkt just på detta
lärdomsprov?
En annan fråga är doktorsavhandlingens värde för den
framtida lärarverksamheten. Aven den saken är kanske inte fullt
så lättvindigt avfärdad, som rektor N. anser. Givetvis är det
härvidlag av betydelse, vilket ämne som behandlas, dess
närmare eller fjärmare samband med de kunskapsområden, som
gymnasieundervisningen berör. Men över huvud taget tror
jag, att man inte får underskatta betydelsen därav, att den
blivande gymnasieläraren har personlig förtrogenhet inte bara
med vetenskapens resultat utan också med dess
arbetsmetoder. Först därigenom kan vinnas den fördjupning och den
självständiga uppfattning, utan vilken även de akademiska
examensstudierna, lägre som högre, inte bli något annat än
-— läxplugg, i stor skala.
Men — frågar man kanske — varför inte då hålla på
avhandlingskravet? För min egen del har jag givit svaret
därpå i min uppsats (s. 71 ff.). Fasthåller man vid
licentiatexamen som kompetensvillkor för lektorat och lägges
tyngdpunkten inom denna examen pä den genom
»licentiatavhandlingen» ådagalagda förmågan av vetenskapligt tänkande, så
torde man utan större risk eller avsaknad kunna avstå från
fordran på en tryckt och offentligen ventilerad avhandling.
Att påstå motsatsen innebär enligt min tanke ett oberättigat
misstroende mot våra akademiska lärare.
Jag kan i detta sammanhang tillägga, att när rektor
Nilsson förmenar, att han ännu år 1918 stod »ensam» med sitt
yrkande på disputationskravets slopande, så är han fullstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
