Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Hilding Celander. »Studiekompetens och lärarebefordran» ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studiekompetens och lärare befordran 139
(»Lektorsexamen» och »adjunktsexamen».) Man må nu hur
mycket som helst försöka bortresonera innebörden av denna
utveckling. Så mycket står i alla händelser fast, att
systemet med gemensam lärarexamen här har visat sig icke bestå
provet. Och orsaken härtill ligger tämligen klar. Skall man
lägga fordringarna för den gemensamma lärarexamen så, att
den verkligen ger tillfyllesgörande förutsättningar för
gymnasialstadiets undervisning, så måste kurserna och studietiden
tagas till väsentligt drygare, än vad som är erforderligt för
realskolestadiets. Det blir m. a. o. en given överkvalifikation
och en dyrbar och onödig förlängning av studietiden för
flertalet läroverkslärare. Systemet har • därför i praktiken inte
kunnat upprätthållas utan förlängesedan sönderbrutits av
dispenser osv. Liknande erfarenheter har man gjort i Danmark.
Att med detta inför ögonen fasthålla vid programmet om en
gemensam lärarexamen —f givetvis då med studiekurserna
oavkortat avpassade efter det högre undervisningsstadiets
behov — det vittnar just inte om någon större förmåga att
tillgodogöra sig verklighetens lärdomar.
Till sist också några ord om en detalj i kompetensfrågan,
som i rektor Nilssons broschyr spelar en dominerande roll: ’
doktorsavhandlingen som kompetensvillkor för lektorat.
Kanske kan ytterligare diskussion härom synas överflödig,
eftersom rektor N. och jag verkligen äro »meningsfränder»
härvidlag, då vi båda anse, att detta krav bör uppgivas. Men
man kan komma till samma slutsats på helt olika vägar, och
jag känner verkligen inför rektor N:s argumentering ett behov
att deklarera en mycket väsentlig meningsskiljaktighet. Min
»harmsna anmärkning», som rektor N. tagit anstöt av, gällde
inte heller dem, som uttalat sig för avhandlingskravets
slopande, men väl dem, som överlägset förkunna
doktorsavhandlingarnas värdelöshet, i och för sig. Vilket är en helt annan
sak. Och härvidlag måste jag fasthålla vid min uppfattning.
Jag misstänker, att varken rektor N. eller jag sitter inne med
de nödiga förutsättningarna för att avge ett generellt omdöme
om de svenska doktorsavhandlingarnas vetenskapliga värde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
