Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - J. Nordlander. N. Krok, Svensk språklära för folkskolan och dess överbyggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147 anmälningar och recensioner .142
S. 29 säges adjektiven utmärka, »huru dant någonting är», •
medan substantiven definieras såsom »namn på någonting». Vore
det då icke bättre att för likformighetens skull låta dessa säga,
»vad någonting är»? Och för övrigt, när ungdomar få höra, att
t. ex. häst är namn på vissa djur, så tänka de på Grålle, Pålle
och andra välkända hästnamn. Hellre bör man väl då begagna
»benämning». — När s. 5t säges, att aktiv form utmärker, att
subjektet »verkar», stöter man sig på detta uttryck. Bättre vore
nog att i stället säga: utövar en verksamhet. — Efter exempel
på adjektivs komparation heter det s. 40: »Ojämförda graden
kallas positiv, högre graden komparativ och högsta graden
superlativ». Enklare förefaller dock den gamla formuleringen, att
positiven utmärker egenskapen utan jämförelse, komparativen en
högre grad av densamma o. s. v.
På tal om satsers förening med varandra skulle det utan
tvivel vara av gagn att framhålla, hurusom benämningarna
satsfog-ning och satsbindning äro valda för att angiva den större eller
mindre innerligheten de förenade satserna emellan. Man binder
samman kvistarna i en kvast; men när det gäller att
sammansätta bräderna i ett fint bord, tar snickaren till sin finaste hyvel,
foghyvéhi kallad, och gör kanterna så skarpa och jämna, att man
sedan i bordet nätt och jämt kan se, var fogen är. En
upplysning av sådant innehåll skulle säkerligen vara till nytta vid
behandlingen av detta lika viktiga som svåra kapitel. — Med
avseende på interpunktionen har man svårt att i alla avseenden
dela förf:s mening. Sid. 23 interpunkterar han sålunda: »Bed,
och arbeta!» vilket kunde tänkas bero på tryckfel, men då
meningen förekommer även på’ sid. 52 med alldeles samma
utseende, är detta uteslutet. Huru förf. tänkt sig saken, förstå
vi ej. — På samma sida förekommer en mening med följande
lydelse och kommatering: Under lång tid hade ingen natt stänkt
dctgg på växterna och inga moln hade skänkt jorden skydd.
Meningen är tydligen, att adverbialet »under lång tid» är
gemensamt för båda satserna; men i så fall skulle även den senare
satsen haft omvänd ordföljd. — Exemplet sid. 96 på allitteration:
Lyssnen i alla heliga ätter,
^öga och låga JTeimdalls barn 1
är ej väl valt, då i senare raden förekomma två rimmande
bokstäver i st. f. en. För övrigt skall väl zVet skrivas stort och
»alla» åtföljas av komma.
Dessa och några andra oegentligheter kunna lätteligen
avhjälpas, och i så fall spå vi arbetet på grund av dess många
förtjänster en lång och lycklig tillvaro. J. Nordlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
