Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Vilh. Vessberg. Adolf Wenner, Historieundervisningen i folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
anmälningar och recensioner .142
Adolf Wenner. Historieundervisningen i folkskolan.
Stockholm 1920. P. A. Norstedt & Söners förlag.
Förf. utgår från det faktum, att vid den pågående
reformeringen av folkskolan historieundervisningen blivit förbisedd. Detta
beror på att historien ej anses bibringa någon s. k. praktisk
kunskap och därför ej rätt kan inpassas i »arbetsskolan». Dock
borde väl, tycker man, uppgiften att orientera den unge
medborgaren i det moderna samhällslivet och giva honom en
elementär föreställning om dess utveckling vara av »praktiskt» värde.
Den nuvarande historieundervisningen i folkskolan sätter förf.
lågt. För att komma underfund med dess resultat har han
anordnat en enquête bland barnen i ett par skolor i
stockholmstrakten. Man får dock ej draga för bestämda slutsatser av en
dylik. En mängd frågor voro tydligen för svåra och krävde en
förmåga av skriftlig framställning och motivering, som man ej
gärna kan fordra av barn i 41de till 6:te skolåret. (Ex.: Huru
kunna vi veta något om stenåldern? Varför antogo Götalands
invånare kristendomen förr än Svealands? Vilken av konungarna
Karl IX och Karl XI har varit till största nyttan för Sverige?
Om du levat omkring 1755, skulle du då hava slutit dig till
»hattarne» eller »mössorna» eller till konungens parti?) Tager
man hänsyn till detta, finner man ej resultatet så nedslående,
som förf. tycks mena. En intressant iakttagelse är, att gossarne
givet ha större fallenhet för historia än flickorna.
Som en anledning till det klena resultatet anför förf., att
historia ej är ett ämne för små barn. Detta är riktigt, om
historien skall tagas pragmatiskt; i form av saga är den däremot ett
bland de lämpligaste. Förf. framhåller vidare svarens brist på
fakta, på säkra tidsbestämningar. Detta beror naturligtvis .på de
nya »roliga» läroböckerna i läseboksstil och rädslan för s. k.
minnesplugg. Barnen få ej något fast skelett att bygga på, och
läraren har ej lyckats utkristallisera ett sådant åt dem. Förf.
framställer några förslag till gruppering av det historiska stoffet
»för att om möjligt undvika det rent kronologiska». Häremot
vill anmälaren göra den erinringen, att den kronologiska
framställningen är den för all historia naturliga och allra minst kan
brytas på folkskolans stadium. De av förf. föreslagna
»kulturbilderna» kunna mycket väl under lärarens ledning uttagas och
sammanställas ur det kronologiska sammanhanget. Förf. har här
några rätt så underliga funderingar, t. ex. : det kan ifrågasättas,
om våra dagars ungdom har någon nytta (!) av att veta, att
Skåne m. m. äro från Danmark erövrade provinser; Karl XI:s
krig kunna nära nog förbigås I De voro dock förutsättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
