Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nat. Beckman. Befordringsgrunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
nat. beckman
för undervisningens rätta bedrivande nödvändiga kunskaperna.
Vi äro säkert ense om att ingen kan vara en verkligt god
lärare utan att äga tillräckliga kunskaper. Men vi borde
kanske, fast det kräver något mer eftertanke, kunna bli ense
om att man kan få betyg om att vara en sådan även med
stora brister i avseende på kunskaperna. Så kommer det
att förbliva, så länge vi icke få antingen rektorer, som äro
allvetande, eller undervisningsråd, tillräckligt många att dels
som specialister kunna på sig uppdela samtliga ämnen, dels
ock vid sidan av sitt arbete för läroverkens förvaltning följa
de olika vetenskapernas utveckling. Orättvisan, att man blir
bedömd efter sin ståndpunkt en gång tillbaka i tiden, är
här ännu svårare att avhjälpa. Även om vidgade kunskaper
fått uttryck i produktion, är det mycket svårt att få dem
behörigen tillgodoräknade, då skolöverstyrelsen icke själv
kan göra anspråk på att vara sakkunnig och drar sig för att,
annat än i undantagsfall, anlita specialister utom sin egen
krets. De akademiska betygen måste nog komma att spela
en roll, som i enskilda fall, då en lärare verkligen fortsatt
sina^ studier, kommer att kännas som en bestämd orättvisa.
Här äro vi då nära den brännbara frågan om
lektorskompetensen. Djupare vill jag inte här gå in på den. Blott
ett par erinringar i all blygsamhet. För det första skulle
jag vilja fråga, om det inte innebär en viss risk att tala för
mycket om overkvalificeringen hos de lektorskompetenta.
Om det talet når fram till de anslagsbeviljande, så kan det
nog vinna gehör: men slutsatsen blir knappast, att de mindre
överkvalificerade böra få rätt till lektorslöner, den blir
snarare, att lektorslönerna kunna besparas «— en icke stor men
välkommen hjälp i den finansiella misär, som tydligen är
att motse.
Den andra frågan är om förhållandet vid seminarierna. Mer
än, som jag tror, de flesta läroverkslärare senterar dessa
raders författare nyttan av seminarielärarekårens höjande. Det
är icke troligt, att man vill ta det steg tillbaka, som nyligen
tagits. Och hur skulle det bli, om man verkligen komme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
