Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - G. A. Jaederholm. Seashore’s metod för prövning av musikalisk begåvning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o 2
2 o 2 G. A. JAEDERHOLM
gradera dess storlek och praktiskt vägleda den. En sådan
undersökning innebär en analys av det musikaliska hörandet
och görandet i deras enkla element, klassifikation av dessa
element, värderandet av deras betydelse för individens
musikaliska begåvning, angivande av begåvningens
individuella historia, dess fysiologiska betingelser och skildrandet
av dess karakteristiska yttringar. En exakt undersökning
kan tydligen endast utföras experimentellt; för de
musikaliska problem, som ej ännu kunna så behandlas, skapar det
experimentella förfaringssättet dock en kritisk hållning, som
är ägnad att göra mycken musikpsykologi betydligt nyktrare,
än den för närvarande gärna kan anses vara. Försöken äro
lagda så, att de leda till kvantitativa resultat, liksom i den
experimentella psykologien överhuvud. Inom. den praktiska
psykologien äro som bekant mätningar av psykiska
egenskaper ingen nyhet. Vissa musikaliska egenskaper, såsom
tonhöjduppfattning, konsonansuppfattning och musikaliskt
minne kunna i själva verket lätt mätas, medan andra såsom
förmågan av musikalisk reflexion och originalitet tillsvidare
äro för litet analyserade för att ännu kunna bliva föremål
för kvantitativ bestämning. Men där man ej kan mäta, har
man ofta möjlighet att (ur olika synpunkter) skatta. Man
kan t. ex. ofta ordna röster i rangordning med hänsyn till
bestämda egenskaper och med hjälp av en sådan skala
ungefärligen placera en viss röst i ett visst intervall av skalan.
Vid sådana kvantitativa undersökningar, vare sig av
mätande eller skattande typ, visar det sig nu, för att genast
föregripa huvudsaken, att musikalisk begåvning icke är en
begåvning, utan består i en hel serie olika egenskaper
(växlande individuellt och allt efter den speciella musikaliska
verksamhet, som är i fråga). Dessa egenskaper äro i stor
utsträckning ofta av varandra nästan alldeles oberoende; andra
äro av varandra nära beroende. De allra största musikaliska
totalbegåvningarna representeras av de sällsynta individer,
hos vilka dessa olika specialbegåvningar händelsevis förenas
i stor styrka. Allt efter det relativa framträdandet av olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
