Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Olav Schulstad, Undervisning og opdragelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 anmälningar och recensioner .172
.184
Olav Schulstad. Undervisning og opdragelse. I.
Almindelig undervisningslære. 2nen utgave. J. W. Cappelens
forlag, Kristiania.
Detta arbete är egentligen en folkskolepedagogik, men detta
utesluter icke, att det kan vara av värde även för lärare i högre
skolor. I dess egenskap av allmän undervisningslära ligger
inneslutet, att de regler, som uppställas, gälla för undervisningen
över huvud.
Förf. börjar med att angiva skolans uppgift. Denna
bestämmes sålunda, att lärjungarnas goda krafter och anlag skola
utvecklas och stärkas, de dåliga böjelserna hämmas. Vidare
skola eleverna danas till goda samhällsmedlemmar och deras
kroppsliga utveckling tillgodoses. Allt detta skall ske medelst
användning av ett stoif, som är anpassat efter lärjungarnas
utveckling, och som för dem in i elementerna av vår tids och
forna tiders kultur. Man kan säga, att dessa satser visserligen i
största allmänhet men på ett uttömmande sätt angiva skolans mål.
I det följande kapitlet, som handlar om fordringar på läraren,,
polemiserar förf. i en anmärkning — som det synes fullt
berättigat — mot användningen av uttrycket undervisningskonst,
vilket han anser vara missbruk av ord. Konstnären arbetar med
ord, toner, färger eller former som material, och i sitt verk
söker han finna uttryck för sin fantasi och känsla, sin syn på
människoliv och natur. Helt annorlunda med läraren. Flan arbetar
med levande väsen, som skola utveckla sig, och han skall icke
sätta sin prägel på lärjungarna utan hjälpa dem att finna sig
själva, så att de få blicken öppen för sina krafter och
möjligheter samt sin begränsning. Läraren bör visserligen, så långt
han förmår det, begagna sig av konstnärliga medel, t. ex.
åskådlighet, men detta är något helt annat.
I kapitlet om »grenser for folkeskolens arbeide» kommer
förf. även in på ärftlighetsläran. Det omfattande ämnet kan
naturligtvis i ett sådant arbete som det föreliggande icke annat
än antydningsvis behandlas, men redan av dessa antydningar
framgår, att förf, på detta område är otillräckligt orienterad.
Sålunda heter det (sid. 8): »Ingen födes til forbryder ; men enkelte
er födt med forbryderiske anlegg, og det beror da på livsvilkårene,
særlig den opdragelse de får, om de blir forbrydere eller bra
medlemmer av samfundet.» Detta är tydligen att tänka alltför högt
om uppfostrans makt, och påståendet, att ingen födes till
förbrytare, är säkert oriktigt. Det är nämligen otvivelaktigt, att
det gives människor med så starka förbrytaranlag och så liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
