Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Allan Bergstrand. En ny svensk litteraturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
anmälningar och recensioner 3 i
stil Förläna ämnet friskhet och glans. Man skulle nästan ha
önskat, att den finsk-svenske författaren i verkets senare parti
behandlat sina landsmän Franzén, Runeberg och Topelius —
varmed jag dock ej vill ha sagt, att nämnda skalder blivit
styvmoderligt behandlade av Sylwan. Denne skildrar i första
bandets senare hälvt 1700-talets litterära strömningar. Det utrymme
av knappa 200 sidor, som ägnas häråt, är ju i betraktande av
epokens kulturella betydelse ganska knapp, men såsom uppgiften
är fattad, har Sylwan löst den på ett i stort lyckligt sätt; klart
och koncist karakteriseras de olika åskådningarna och deras
representanter. I Kellgrensporträttet få vi ett koncentrat av den
lärde Kellgrenskännarens tidigare framställning, och med
tillfredsställelse noterar man den objektivitet hos författaren, som
skapat en så sympatisk bild som den av Kellgrens store
motståndare, Thorild. Förträfflig måste man också kalla
Bellmans-karakteristiken. Fram mot sekelslutet blir kanske framställningen
väl summarisk. De förromantiska strömningar, som särskilt av
den senaste tidens forskning blivit klart belysta, kunde möjligen
kraftigare framhållits.
Verkets andra band sönderfaller i två avdelningar, »Den
romantiska tidsåldern» av Böök och »Liberalismens tidsålder»,
skriven av Sylwan. Vad först Bööks framställning angår, fäster
man sig särskilt vid Tegnér-, Geijer- och Stagnelius-kapitlen, där
författaren gör briljanta sammanfattningar av sina föregående
större undersökningar. Något snävt behandlar han fosforisterna:
det är kanske ej utan, att den Tegnérska aversionen smittat av
sig! Alldeles särskilt kommer detta fram i den med äkta Tegnérsk
kvickhet och elakhet gjorda skissen av Hammarsköld. Med så
mycket större sympati är i gengäld den gamle reaktionäre
kärn-gubben Leonhard Fredrik Rääf tecknad. Även en sådan
karakteristik som den av Wallin måste man beteckna såsom mästerlig:
skriven med författarens medryckande fart rymmer den inom
sina aderton sidor en rikedom av fina psykologiska iakttagelser,
Som ett synnerligen lyckligt grepp måste man beteckna åtgärden
att ägna särskilda avsnitt åt några av de mera bortglömda och
med orätt undanskymda författarna, en Samuel Ödmann, en Peter
Læstadius, en Nicolovius (Nils Lovén), vilka Böök med fullt fog
inrangerar bland den romantiska tidsålderns realister. Svårare
har det varit att placera en övergångsgestalt som Almquist.
Hans typiskt romantiska betoning motiverar emellertid väl, att
kapitlet om honom satts som en framåtpekande avslutning på
skildringen av den svenska romantiken. — »Liberalismens
tidsålder» har Sylwan kallat sin framställning av litteraturen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
