Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Allan Bergstrand. En ny svensk litteraturhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2 anmälningar och recensioner 3 i
3 i
årtiondena före och efter 1850-talet. Någon strikt kronologisk
indelningsgrund är det visserligen ej, lika lite som »den
romantiska tidsåldern»; därför gripa ju företeelserna alltför intimt in i
varandra. (En hel del av romantikerna skriva ju långt in över
seklets mitt.) Men den är användbar. Emellertid erbjuder det
onekligen vissa vanskligheter att få in en så absolut opolitisk
personlighet som Runeberg under någon sorts liberal kategori.
Bortsett härifrån är det endast gott att säga om Sylwans
behandling av epoken och dess män. Man känner visserligen igen en
hel del, både allmänna synpunkter och t. o. m. sammanhängande
karakteristiker från författarens »Svensk litteratur vid
aderton-hundratalets mitt». Men medgivas måste, att frestelsen ligger
nära till hands för en skribent att citera sig själv, när han i en
föregående framställning tillfredsställande formulerat ett omdöme...
Det stora antalet författare under ifrågavarande epok har för
Sylwan gjort det omöjligt att följä Bööks metod att ge en serie
essäer över »representative men» — det skulle bli alltför
brokigt och oroligt. Den ende diktare, som fått ett särskilt kapitel
på sin lott är Runeberg, en vacker och avrundad bild av den
store poetiske realisten. För övrigt har Sylwan i behandlingen
av de talrika andra författarna fått med det väsentliga av det
rikhaltiga stoffet.
Är ämnet redan här genom sin mångfald företeelser ej lätt
att behärska, gäller detsamma i än högre grad om den moderna
litteraturen, som i verkets tredje band är behandlad av Böök.
Den ej minsta svårigheten är närheten i tiden, som ju är ägnad
att förvilla perspektivet även för den klarsyntaste betraktare.
Det må då först och främst erkännas, att författaren löst sin
uppgift på ett förträffligt sätt. Med kännedom om Bööks
bestämda partitagande i den litterära dagskritiken kan man ej annat
än skänka respekt åt den objektivitet och vidsynthet, han här
lägger i dagen. Efter en inledande översikt börjar författaren
med Viktor Rydberg, som ju har djupa rötter i den föregående
tidens liberalism och samtidigt visar framåt mot social
problem-och tendensdiktning av äktare halt än den skäligen frasberusade
hos »frihetens sångarätt». Därpå följer en framställning av
signaturpoesien, på sina ställen ej utan stänk av godmodig satir. I
det förträffliga Snoilsky-kapitlet möta vi redan en ny tids vindar.
Innan författaren ger sig in på Strindberg, tecknar han i raska
drag 80-talets allmänt kulturella bakgrund. Därefter ges en
överblick av Strindbergs utveckling fram till omvändelsen, och
i tur och ordning behandlas sedan de övriga av 80-talets
författare. Värt allt erkännande är att en sådan intressant tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
