Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. Festskrift, tilegnet prof. Otto Anderssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
3 2 anmälningar och recensioner 3 i
Festskrift tilegnet professor, dr philos. Otto Anderssen paa
70-aarsdagen 28. december 1921. Kristiania. Forlagt av
H. Aschehoug & Co. (W. Nygaard).
Den norske skolmannen och författaren Otto Anderssen
är välkänd även i Sverige. Särskilt har hans Billeder av
dan-nelsesarbeidets historie, som utkom åren 1908—1914, funnit många
läsare även i vårt land. Han utmärker sig för ett klart och
fängslande framställningssätt lika mycket som för kärlek till
skolan och dess uppgifter samt för ett starkt intresse för rent
vetenskapliga psykologiska och pedagogiska problem.
Den föreliggande festskriften till den gamle skolmannens
ära innehåller nästan uteslutande pedagogiska bidrag. Det enda
undantaget är rektor August Westerns översättning av de två
första sångerna och början av den tredje sången i Inferno i
Dantes Divina commedia. De pedagogiska bidragen, icke mindre
än 27 till antalet, behandla såväl teoretiska som praktiska
undervisnings- och uppfostringsfrågor. De rent praktiska synpunkterna
äro dock övervägande, vilket förefaller helt naturligt, då de flesta
uppsatsernas författare äro lärare i högre eller lägre skolor
eller eljest äga en sådan ställning, att de stå närmare det
praktiska skolarbetet än den pedagogiska vetenskapen. Av bidragen
äro 14 från Norge, 7 från Danmark, 6 från Sverige och 1 från
Finland.
Docenten Oscar Hansen har lämnat ett bidrag, som
behandlar ett uteslutande teoretiskt problem, förhållandet mellan
pedagogisk teori och filosofi. Han påpekar det egendomliga
förhållandet, att universitetslärare nästan äro de enda lärare, av
vilka man icke fordrar en föregående pedagogisk utbildning.
Historiskt är detta lätt att förstå, men kan det fortfarande anses
vara en rationell ordning? Förf. hävdar, att pedagogiken som
vetenskap är nödvändig för det praktiska skolarbetet. Varje
lärare måste anse sig förpliktad att överväga sin gärning, liksom
varje människa med andlig livaktighet kommer att på sitt
område kritiskt undersöka idéer och handlingar. Men de flesta
göra detta endast delvis; de sluta undersökningen för tidigt, och
endast få äga möjlighet till en samlad bearbetning, som i stora
drag ger överblick över hela arbetsfältet. Pedagogiken, som
ger en sådan överblick, kan genom sina problemställningar och
genom sina undersökningars absoluta nödvändighet utan att
blygas ställa sig vid sidan av de allmänt erkända filosofiska
disciplinerna och till och med lämna åtskilliga av dem en värdefull
hjälp. Filosofien å sin sida kan, så länge den är livskraftig i
ett land, giva pedagogiken ett stöd, som tillåter även denna att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
