Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Birger Lövgren. Läraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
ioo birger lövgren
2.
Föraktade bievo lärarna, när de, utmärglade och
luggslitna, gingo på kostdagar i de förmögna borgarhemmen
eller drogo tiggargäng för att uppsamla de smulor, som
välvilligt kunde falla dem till i deras ringhet. Men ännu en
annan känsla ha vi att räkna med, när det gäller att förklara
yrkets och dess utövares ställning i samhället: det är hatet,
som genom den äldre pedagogikens tyranniska och brutala
metoder alstrades på skolbänken och som sedan, när de
forna pojkarna kommit ut i livet och där vunnit en ställning,
ej sällan utlöste sig i känslor och handlingar av hämndlystnad.
Alla veta vi, hur det gick till i den stundom så
beprisade »gamla skolan». Se här en situationsbild ur Samuel
Ödmanns »Hågkomster»! »I detta stora rum församlades
alla fyra klasserna på en gång, varvid under läsningen ett
så förfärligt buller uppstod, att aldrig på någon den
stormigaste sockenstämma eller på den liderligaste krog värre
oväsende kunde höras. Fyra gossar, som, för att höras
under denna symfoni, nödgades skrika med full hals, och
fyra kolleger, som rättade med lika dundrande stämma, samt
ständig interfoliering med risslag, gråt och mycket skrän
gjorde, att den, som stod i dörren, icke kunde urskilja något
ord utan trodde sig vara stadd i en dröm, där allt blandades
med jämmer och oreda: latin, katekes, glosor och stryk.»
Liknande bilder kunna i mängd hämtas ur litteraturen.
Från folkskolan finns en i Strindbergs bok »Jäsningstiden».
Strindberg var ju själv en tid folkskollärare. Han har
emellertid svårt att komma till rätta med barnen.
Inspektören eller överläraren kommer in för att visa, hur det skall
gå till. »Den ouppmärksamma drogs fram vid håret eller
kläderna och piskades med rottingen, tills han rullade på
golvet under tjut.» Om folkskollärarinnorna säger
Strindberg, att »de voro pedantiska, fordrade det absoluta och
voro icke alls ömsinta, snarare grymma. De praktiserade
hellre det raffinerade handplaggstraffet och ådagalade därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
