Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gustaf Widbeck. Verbens form efter pluralt Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
gustav w1dbeck.
Verbets form efter pluralt Ni.
Av Gustaf Widbeck.
Svenska språkläror föreskriva i allmänhet, att verbet
efter ni skall stå i singularis, även då det är fråga om flera.
Trots detta skriva skönlitterära författare vanligen singularis
och pluralis om vartannat — liksom i första och tredje
person vid återgivande av talspråk. I andra skrivelser, t. ex.
handelsbrev, torde pluralis vara det vanligaste.
Varpå beror det då, att man har en regel, som synes ha
så litet stöd i språkbruket? Jo, det sammanhänger med bruket
av ni under gångna tider. Ordet ansågs länge vulgärt och
tillhörde samtalsspråket, varför det förbands med singularis,
som redan vid tiden för dess uppkomst (mitten av
1600-talet) i talspråket användes även vid pluralt subjekt.
Överhuvudtaget begagnades ni tämligen sparsamt i skrift ända
fram till naturalismens tid. Det förekommer mest i dramer,
där man söker få en naturlig dialog. Ännu 1892 skriver
D. A. SUNDÉN i Svensk ordbok: »Ni. Tilltalsord till en
person (då du ej kan begagnas). Ni–-borde icke,
såsom sker i dagligt tal, användas i tilltal till flere i stället
för I». Naturalisterna slungade emellertid det omöjliga I och
använde uteslutande ni. Av Sundéns ovan citerade ord är
det i alla fall tydligt, att det plurala ni ännu i slutet af förra
århundradet ansågs tämligen självsvåldigt i skrift och hade
sitt egentliga liv i talspråket, varav alltjämt följde, att den
naturliga verbformen efter detsamma var singularis.
Så länge ni brukades endast vid återgivande av
talspråk, var det ju riktigt, att singularis användes. Nu har
emellertid ni trängt in på andra områden. Det användes i
en hel del skrivelser, som väl kunna kallas normalprosa,
t. ex. handelsbrev. Där förefaller det mycket onaturligt att
skriva t. ex. vi kunna, de kunna men ni kan. Arthur
Holm-qvist anför som regel, att ni i brev bör efterföljas av verbet
i tredje pers. plur., då det användes till flera (Svenska han-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
