Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Gustaf Widbeck. Verbens form efter pluralt Ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verbets form efter pluralt ni
x75
delsbrev, sid. 16). Även en del språkläror frångå i
undantagsfall den gamla regeln. Så skriver Rebbe (Sv. språkl.
2:dra uppl. sid. 55): »Stundom nyttjas i föredragsspråket ni
med verben i pluralis». Och Sundéns svenska språklära
(■25:te uppl. 1920 sid. 210—211) säger: »Tilltalsordet Ni
forbindes vanligen med predikatsverbet i singularis även vid
tilltal till flere. Dock står verbet i plural (3:dje pers.) i
förening med ett predikativ i plur., t. ex. Ni äro hemkomna
allesamman, ser jag».
Det sist anförda visar, hur svårt det är att komma till
rätta med föreliggande problem. En sådan regel som
Sundéns är naturligtvis omöjlig i praktiken, även om den har
ett visst teoretiskt berättigande. Ett ännu starkare intryck
utav denna svårighet får man i Beckmans språklära.
Författaren är helt simpelt alldeles rådlös. Ingen verbform blir
riktigt bra. »Att skriva Ni är (a)friska förefaller kanske
vardagligt. Ni ären friska låter sökt (Borde vara: omöjligt!),
och Ni äro friska är en sammanblandning av alldeles olika
stilarter.» (Jfr Sundéns regel).
Om man utgår ifrån att alla verbformer skola stå i
singularis vid återgivande av talspråk, så finns det numera ingen
anledning att skilja på verbformerna i de olika personerna i
pluralis. Om man där använder sing, eller plur., är
uteslutande en stilistisk fråga. I dialogen begagnas alltså sing,
genomgående. Eljest användes pluralis efter ni, såväl som
efter vi och de. Beckman säger i sin språklära, att Ni skola
vanpryder dialogen även hos utmärkta författare. Detta är
mycket sant, men det gäller i lika hög grad vi skola och
de skola; det ena användes lika litet som det andra i talet,
vilket ju dialogen skall återge.
Tredje pers. plur. efter ni, som språkmän ofta utdömt,
är inte något modernt påfund. Redan putzdrummel
(1680-talet) har denna sammanställning, t. ex. nij skola, nij wilia,
ni komma, och den förekommer emellanåt hela den tid, under
vilken ni är relativt ovanligt, t. ex. Dricka ni (Gyllenborg),
Om ni er bemanna (Silfverstolpe), Vad gapa ni efter (Blanche).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
