Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Elis Wadstein. De moderna språken å gymnasiet med realskolan och å lyceet enligt skolkommissionens förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oo
elis wadstein
endast Va av folkskolans barn erhålla utbildning — duga
till underlag för den högre skolan (jfr Betänkandet I: 53).
På tal om lämpligheten av koncentration och fördjupade
studier i vissa ämnen framställer kommissionen (Betänkandet
I: 306) mot språkundervisningen, sådan den nu är ordnad vid
läroverken, den anmärkningen, att »intet modernt språk av
brist på utrymme å gymnasiet kunnat göra sig gällande
såsom ett verkligt huvudspråk med möjlighet till mer
grundliga, allsidiga studier». Här påpekas även enligt min mening
ett fel i den nuvarande anordningen av denna undervisning
(även jag har en gång — i ett av mig såsom tillkallad
sakkunnig vid utredning angående gymnasiets omorganisation
den 27 maj 1915 till Läroverksöverstyrelsen avgivet utlåtande
— föreslagit, att detta fel skulle rättas). I överensstämmelse
med kommissionens å ett annat ställe (Betänkandet I: 249)
uttalade riktiga grundsats, att »språkbildningen hos individen
bör göras möjligast grundlig, hos nationen möjligast
mångsidig», böra vid rättandet av detta fel givetvis alla tre
främmande språken så lika som möjligt tillgodoses. Men hur har
kommissionen tillämpat denna grundsats, då den föreslår,
vilka språk skola bliva huvudspråk å de olika linjerna? »I
föreliggande förslag hava», heter det i Betänkandet I: 307,
»å latingymnasiet och det nyspråkliga gymnasiet franskan
samt ett av de germanska språken väl tillgodosetts, under
det att å realgymnasiet franskan är huvudspråk, medan
engelskan med hänsyn till sin förändrade ställning inom
realskolan funnits utan olägenhet kunna något inskränkas».
Alltså: å flertalet linjer skulle finnas icke ett utan två
huvudspråk; franskan skulle bliva huvudspråk å alla linjer,
tyskan skulle (jämte franskan) få denna ställning å en,
alternativt å två linjer, och engelskan skulle (jämte franskan)
bliva huvudspråk å en, alternativt å ingen linje! Hur skulle
det med denna anordning gå med »koncentrationen» och
»grundligheten» ? Och hur skulle det bliva med
»mångsidigheten» hos nationen i fråga om språkbildningen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
