Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Olof Söderqvist. I vad mån kan vid läroböckers utgivande samarbete åstadkommas mellan författare och lärare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 olof söderqvist
haft anledning att beröra, skulle kunna bliva av mera efemär
natur. Särskild auktoritet borde ju också tillmätas
uttalanden av konferenserna rörande kursernas längd för de olika
klasserna, ett kapitel, som jag icke varit närmare inne på,
men som genom drastiska exempel lätt skulle kunna
belysas. Obs. t. ex. kursen i historia för II R., liksom kursen
för samma klass i geografi.
Härmed är icke sagt, att denna vidlyftiga apparat
alltid behövde sättas i gång före ny upplagas utarbetande. I
många fall kunde en granskning av några särskilt utsedda
sakkunniga vara på sin plats och även vara till fyllest. Ett
sådant tillvägagångssätt vore f. ö. ingen nyhet. Vi ha tvärtom
just på vårt eget område ett högt och gott föredöme att
följa. Såsom nog en och annan torde erinra sig, tillsattes
år 1866 av K. M:t en kommission, »som skulle granska
för-handenvarande, till elementarläroverkens tjänst utgivna
läroböcker inom den historiska och geografiska undervisningens
område samt avgiva utlåtande rörande de grundsatser, efter
vilka sådana läroböcker lämpligen böra uppställas». Det är
ingen överdrift, om man säger, att denna kommitté, som
bestod av Malmström, Odhner, Schotte, Rogberg, Sörensen
och Pallin, utförde ett ordentligt röjningsarbete och lade
den solida grunden till de vid läroverken allt sedan
företrädesvis begagnade läroböckerna i historia av Odhner och
Pallin och i geografi av Carlson. Läget var nämligen förut
i själva verket tröstlöst. En recensent, som i Ped. tidskr.
1868 resumerar resultatet av granskningen, måste vidgå, »att
Sverige vid den tiden icke ägde en enda brukbar lärobok i
fäderneslandets historia, knappast någon i allmänna historien
och blott en passabel i geografi». Icke underligt, om
betänkandet under sådana förhållanden mottogs med livligt bifall
och om man ställde stora förhoppningar på framtiden, som
skulle tillgodogöra sig de givna direktiven. Den nyss nämnda
anmälaren, d:r Magnus Höjer, som då representerade det
ungdomliga elementet inom den svenska elementarlärarkåren,
frambar också sin livliga tacksamhet för vad kommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
