Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. R. von Rohden, Hauptvertreter des Schulgemeindegedankens; E. Schmidt, F. W. Dörpfelts Schulverfassung in ihrer Bedeutung für die Gegenwart; E. Neuendorff, Wider den Intellektualismus und seiner Überwindung durch die Schulgemeinde; August Graf von Pestalozza, Die Schulgemeinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 JO ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 i 5
trots den paradoxala prägeln vunnit stark anklang hos en del
av den tyska ungdomen, som genom hans inflytande till och
med började tala om en »ungdomens klasskamp». För
förhållandena i det nuvarande Tyskland är detta kanske lika
betecknande som det sakförhållandet, att Wyneken efter revolutionen
blev Konrad Haenischs medarbetare i det preussiska ministeriet
för vetenskap, konst och folkbildning.
Om således Wynekens »Schulgemeinde» bygger på en
åskådning, som är den diametrala motsatsen till Dörpfelts, så står
Edm. NeuendorfF dennes uppfostringsgrundsatser närmare. Men
han vill införa »die Schulgemeinde» i de högre statsskolorna,
då Dörpfelt däremot närmast ville införa den i folkskolan. Som
ledare av det största av de tyska ungdomsförbund, som äro
kända under namnet »Wandervogel», och direktör för en
överrealskola har han stort inflytande på ungdomen. Sina tankar
om den högre skolans reformering har han framlagt i den tredje
av de i rubriken nämnda skrifterna.
Även enligt Neuendorff är den nuvarande skolan alltför
intellektualistisk. Liksom det adertonde århundradets franska
upplysning utmynnade i 1789 års revolution, så var 1918 års
revolution i Tyskland ett resultat av det nittonde århundradets
tyska upplysning. Intellektualismen hade verkat förstörande på
samhörighetskänslan, och ordet folk var endast ett dött begrepp,
som betecknade en massa individer utan inre gemenskap. Och
skolorna äro lika intellektuellt och egoistiskt inriktade som
kulturen i dess helhet. Stoffet uppdelas överallt i en massa ämnen,
vart och ett med sin facklärare, men intet av dem hjälper
lärjungarna att finna en världsåskådning; allt behärskas av tanken
på s. k. allmänbildning, nytta och borgerlig användbarhet. Så
snart man upptäckt en bristfällighet i det offentliga livet, fordrar
man, att ett nytt skolämne skall införas. Så ropade man pä
medborgarkunskap, nykterhetsundervisning och sexuell upplysning.
Överallt och alltid mötte man samma kolartro på upplysningen
och på förståndets allmakt. För att komma bort från denna
intellektualism och egoism och’till’en »Idealismus der Tat und
des Opfers» måste man ersätta den nuvarande intellektualistiskt
och egoistiskt inriktade skolan med en humanistisk och
nationellt-social. Denna nya skola kallar Neuendorff »Schulgemeinde».
I den nya skolan skall arbetsgemenskap förekomma, vilket
även förordats av G. Kerschensteiner. Detta sker genom
användning av induktiv metod, genom källstudium, egna
undersökningar och föredrag av lärjungarna, och genom att dessa vid
undervisningen få framställa frågor och tankar, som göras till
20 — 22252. Pedagogisk Tidskrift 1922. Häft. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
