Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Anmälningar och recensioner - Georg Brandell. R. von Rohden, Hauptvertreter des Schulgemeindegedankens; E. Schmidt, F. W. Dörpfelts Schulverfassung in ihrer Bedeutung für die Gegenwart; E. Neuendorff, Wider den Intellektualismus und seiner Überwindung durch die Schulgemeinde; August Graf von Pestalozza, Die Schulgemeinde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 JO
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 i 5
föremål för behandling. Enligt Neuendorff skadar det icke, att
dylika frågor beröra ämnen, som ligga fjärran från det, som är
avsett att utgöra lektionens innehåll. Vidare måste man taga
lärjungarnas självverksamhet i anspråk och befria dem från
överlastningen av undervisningsstoff. Men alla slags handarbeten och
kroppsövningar skola i stor utsträckning förekomma. Vi måste
även befrias från den evinnerliga betygssättningen; i dess ställe
bör träda ett slags karakteristik, ett uttalande, om lärjungen är
mogen att övergå till närmast högre klass.
Det är av stor vikt, att samlivet mellan lärjungarna och
lärarna blir av sådan beskaffenhet, att det förbereder för
samhällslivet. Vandringar, lekar och idrottsövningar, bildande av
skolföreningar, regelbundna fester o-, d. kunna medverka härtill.
Varje skola bör ha en tidskrift, en läsesal, rum för
sammankomster och ett hem på landet, där lärjungarna kunna tillbringa
eftermiddagarna, och där de kunna sysselsätta sig med jordbruk
och trädgårdsskötsel. Lärjungarna böra själva få bestämma
formerna för samlivet. Däremot hyser Neuendorff de allra största
betänkligheter mot »die Schulgemeinde» i den mening ordet efter
revolutionen fått eller en organisation av lärjungarna med
repre-sentantskap, sammankomster med tal och omröstningar,
flertalsvälde genom val, vid vilka alla slags tillfälligheter, såsom
masssuggestioner och massinstinkter, ofta spela en ödesdiger roll.
Härvid ha de rent intellektuellt begåvade största utsikten att göra
sig gällande. Livet i skolan bör icke vara inriktat på
massherravälde utan på personlighetsutveckling i det helas tjänst och
på ansvarsfull produktiv verksamhet. Men att hålla tal samt
rösta och välja är icke något produktivt arbete.
Enligt Fr. W. Foerster är däremot »die Schulgemeinde» en
organisation av lärare och lärjungar som medel för disciplinens
upprätthållande, för det frivilliga underordnandet under en
auktoritet, efter mönstret av de amerikanska skolstaterna. Då jag i
en tidigare i denna tidskrift publicerad uppsats om »Självstyrelse
i skolan» i korthet givit en framställning av Foersters
uppfattning i denna fråga, torde det vara överflödigt att här utveckla
hans ståndpunkt.
Pestalozza söker i sin bok om »Die Schulgemeinde» ge en
filosofiskt grundläggande framställning av den anordning av
skolan, som han betecknar med ordet »Schulgemeinde». Den på
Dörpfelts familjeprincip uppbyggda skolan anser han stå idealet
närmast, i synnerhet om de engagerade familjerna äro eniga i
sin religiösa bekännelse, äro »ett hjärta och en själ» liksom
ur-kristendomens församlingar. Men då de nuvarande förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
