Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - E. Liljeqvist. H. Scholz, Odödlighetstanken. Övers. av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
3 1
en översikt av dessa olika reaktionssätt och deras omedelbara
innebörd, resp. därtill sig knytande tolkning. Härvid fastställda
olika typer ordna sig i en fortskridande räcka, där man särskilt
har anledning betona åtskillnaden mellan dem, som i döden
blott se en livets undergång, och dem som i honom vilja se en
övergång från en form av liv till en annan, måhända rent av
en akt av livets egen självverksamhet, varvid man högst — med
Platon — kan tänka sig ett själens fortskridande »uppåt till
högre livsformer av osynlig men personlig art».
Från denna avslutning av första uppsatsen går förf. i den
andra till en närmare exposition av »Platons motivering och
Kants kritik av odödlighetsbevisen». Resultat: även om man
blott håller sig till den bärkraftigaste kontentan av
odödlighetsbevisen, har Kant ovedersägligen uppvisat dessas svaga punkt
och bristande stringens. Med oemotståndligheten av grundtanken
i Kants kunskapsteori skrinlägges obönhörligt ett ideellt kapital,
ur vars avkastning generationer närt sina
odödlighetsförhoppningar.
Mot detta samma resultat konvergerar en annan
utvecklingslinje, som inledande behandlas i den tredje uppsatsen :
»Odödlighetstanken i gamla och nya förvandlingar». Utvecklingslinjen
i fråga är den empiriska forskningens angående sammanhanget
mellan kropp och själ. Den fysiologiska psykologien har
alltmer kommit underfund med det själiskas beroende av hjärnans
förändringar och av nervprocesserna-, och även om man kan
tänka sig kan man dock ej föreställa sig en andens existens utan
kropp. Psykologiens samtidigt allt starkare vordna tendens att
i själen se funktion och ej substans pekar åt samma håll, att
nu ej nämna redan »avlandets tillfällighet». »Huru skall ett
fenomen, som uppkommer så tillfälligt som själen i organismen,
vara dugligt till en obegränsad tillvaro i motsats till denna
organism?» Så mycket mer tvingande då att se till, vilka
förvandlingar odödlighetstron under tidernas skiften fått röna.
Betydelsefullast av dessa förvandlingar är odödlighetsidéns
inriktning på det »eviga livet», vars tanke möter redan i
Johannes-evangeliet, fortsätter i medeltidens mystik och helt absorberar
odödlighetsidén i Schleiermachers berömda dictum: »Vara ett
med det oändliga mitt i det ändliga och vara evig i varje
ögonblick — det är religionens odödlighet». »Under nyare tid
kommer så i stället för odödlighetstanken den moderna kategorien
evigt liv, m. a. o. tanken på en tillvaro, fylld av oförgängliga
värden och därmed på inre väg ryckt undan tidsförloppets
tillfälligheter», så formulerar förf. resultatet av sin diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
