Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. E. Wessén, Fornsvensk läsebok för skola och hem; J. Mjöberg jämte Sverker Ek. Fornsvensk litteratur. Ur reformations- och storhetstidens litteratur. Ur frihetstidens litteratur, urval för skolan; Hildebrand-Alving, Ur svenska litteraturen, avd. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
hos Wessén (liksom det sker hos Hildebrand), eftersom flere
runinskrifter återgivas i avbildning. Men antalet runinskrifter
är hos Wessén onödigt stort (25 stycken!), och särskilt
synes det mig, som om det beträffande Rökstenen kunnat vara
nog med en avbildning samt anförande av den allitererade
strofen. Det övriga är alltför vetenskapligt ovisst och för en
icke-fackman onjutbart. Denna anmärkning träffar i lika mån
den nya Hildebrandska upplagan, där v. Friesens nya tydning
upptagits och f. ö. blott två runinskrifter. Även av den övriga
medeltidslitteraturen kunde nog åtskilligt med fördel ha
utelämnats hos Wessén, jag nämner särskilt ett eller annat parti av
lagarna, legenden om Sigfrid samt järtecken och anekdoter,
vidare det långa partiet om Karl Ulvsson ur Birgittas
uppenbarelser samt ett och annat ur Erikskrönikan ävensom »skämtet
med alla abboter». Också i den Hildebrandska läseboken finns
åtskilligt onödigt, som aldrig kan komma att medhinnas i Ring I.
Det är betecknande, att i denna läsebok endast 5(!) sidor ägnats
åt medeltidsballaden mot 50 sidor för den övriga medeltiden.
Mjöberg — jag använder denna förkortning — har tvärtom 46
sidor ballader och endast 18 sidor övrig medeltidslitteratur.
Hos Wessén är proportionen ungefär den motsatta: 42 sidor för
balladerna och 114 sidor för det övriga. Troligen skulle en
utjämning hos båda varit lämplig, så att Mjöberg upptagit mer
och Wessén mindre av text utöver folkvisorna. Att man i fråga
om litteraturen före 1523 bör lägga en huvudvikt på balladerna,
synes mig emellertid avgjort, och för min del saknar jag också
hos Mjöberg liksom hos Wessén så bekanta och betydande
ballader som Den lille båtsmannen, Den underbara harpan och
framför allt Den bergtagna, som ju ock har en sångbar och
ofta sjungen melodi. Att exempelvis Den bergtagna endast
föreligger i en sen uppteckning, har intet att betyda i en skolbok.
Denna folkvisa brukar f. ö. citeras som »skolexempel» även vad
metern beträffar.
Vad angår Mjöbergs urval från 1523 till Bellman, så finner
jag det mycket representativt. Visserligen saknas alldeles vissa
författare, som man finner företrädda hos Hildebrand, t. ex.
Gustaf Vasa, Messenius, Gustaf Adolf och Rudbeck, och i sista
häftet (frihetstiden) Linné och (utdrag ur) Sinclairsvisan ; men
detta sammanhänger med Mjöbergs princip att endast medtaga
de rent litterära huvudrepresentanterna för var epok, och denna
princip kan nog här Ur flere synpunkter försvaras, icke minst
med hänsyn till den knappa tid, som kan ägnas just åt denna
äldre litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
