Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Bernhard Risberg. E. Wessén, Fornsvensk läsebok för skola och hem; J. Mjöberg jämte Sverker Ek. Fornsvensk litteratur. Ur reformations- och storhetstidens litteratur. Ur frihetstidens litteratur, urval för skolan; Hildebrand-Alving, Ur svenska litteraturen, avd. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
Men frånser jag nu urvalets omfång, så är Wesséns läsebok
förvisso ett mycket gott arbete, mångsidigt och väl genomarbetat,
så att läsaren ej behöver sakna något som kunde komma i fråga
att läsa i skolan. Hos Mjöberg saknar man verkligen utom ett
par runprov särskilt ett prov på legend och ett prov på
riddar-diktning. Man hade gärna velat ha med en sådan legend som
Sju sovare och ur Ivan Lejonriddaren kunde t. ex. valts de tre
sidor, som handla om, hur Ivan räddar lejonet. (Också hos
Hildebrand finnas prov på dessa båda litteraturarter.)
Lämpligt är utan tvivel, att texter både i original och
översättning eller omväxlande i båda finnas att tillgå. Men jag är
tveksam, om ej åtskilliga av folkvisorna — till vilka ju inga
verkliga originaltexter finnas — bort en smula retoncheras, om
ock ej fallt så mycket som skett i v. Qvantens »Skönaste
folkvisor». I modern bearbetning äro ju ock t. ex. legenderna
återgivna hos Wessén. De meddelade vistexterna äro nu ofta föga
läsbara, men en enda liten ändring här och där hade kunnat
upphjälpa saken. För övrigt ha Wessen- och Mjöberg ibland
helt olika uppteckningar, som delvis komplettera varandra, t. ex.
av Vidrik Velandsson och Långben rese. I Mjöbergs text saknas
efter str. 25 ett parti, som berättar, att hovmännen följde med
till resens borg och vid åsynen av den döde »rände till skogs».
Man får väl nu tänka att de flydde redan därför, att Vidrik
blodat ned sig och hästén, som om han blivit besegrad. På
samma sätt saknas hos Wessén i Holger dansk och Burman (ej
upptagen av Mjöberg) efter strof 3 Holgers frieri och dess
snöpliga utgång (som i Steffens och Hildebrands text här återfinnes)
men kommer senare på alldeles oriktigt ställe i str. 16—17.
Också slutstrofen synes felas. I Ebbe Skammelson är versionen
i str. 14 hos Mjöberg mycket bättre än hos Wessén (ty den
falske brodern kan ej gärna börja sitt tilltal till broders fästmö
med att fria till henne), och str. 43 hos Wessén (som saknas hos
Mjöberg) är tydligen på stället obehörig, då senare halfstrofen
mot sammanhanget föregriper str. 45 hos Wessén. (Hos Wessén
finner man i str. 16 tryckfelet (?) eder broder i st. f. min broder
samt komma vid strofens slut i st. f. punkt och anföringstecken,
vilket må i parentes påpekas.) Som enda exempel på en lätt
retouchering anför jag den orytmiska versen i Liten Inga (str. 21)
hos Wessén:
Kungen lyfte lilla Inga upp i sitt knä,
där en omflyttning till Inga lilla gör versen fullrytmisk. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
