Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - E. Liljeqvist. Friedrich Mann’s Pädagogisches Magazin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
115 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
Och dock, konstaterar Dannenberg (ovan N:o 830), äger Fichte
ingalunda det samtida Tysklands ynnest, vilket knappast kan bero
på den talmireklam, som under krigsåren ville lägga beslag på
hans namn till fromma för tysk-nationalistisk propaganda.
Grunden måste sökas djupare, då ju egentligen Fichte som utpräglad
demokrat och av kvasi-proletarisk härstamning med oavbruten
kamp i ungdomsåren mot nöd och umbäranden borde ha stora
förutsättningar att falla det revolutionära Tyskland på läppen.
Häri ligger ett problem att lösa.
Fichte har från Kant upptagit åskådningen om människans
dubbelsidighet såsom tillhörande på en gång fenomenens och
väsendenas värld: med frihet har människan att i den förra
utveckla sig till sedlig varelse och härför staten det oumbärliga
medlet, men också — så ser Fichte saken — blott ett medel.
I sin historiefilosofi klargör Fichte, hur han tänkte sig
mänsklighetens fortgång från instinktlivets herravälde genom frihetens
bruk och missbruk fram mot rättfärdighetens och helighetens
ideal, d. v. s. han ser i denna fortgång en andlig och icke blott
en naturlig process. Samma synpunkt begripliggör ock skillnaden
mellan den tidigare och den senare Fichte, mellan Fichte
kos-mopoliten och Fichte patrioten: inriktningen på »Weltbürgertum»
släpper han aldrig, men han mognade till insikt om att vägen
dit ginge via patriotismen. Liksom individens sedliga
förpliktelser börja inom honom och i hans förhållande till närmaste
omgivning, måste varje folk söka att först fylla sin sedliga uppgift
i nationell kultur, innan det härvid vunna kan komma
mänskligheten i andra folk till godo. Fichte tänker härvid [ungefär som
senare Hegel], att för varje tid ledningen tillkommer den stat,
som arbetat sig fram till högsta kultur.
Principiellt är detta en annan tankelinje än den som passar
samtidens positivistiska ytlighet och dyrkan av en sinnlig välfärds
lycksalighet som mål. Häri grunden till att Fichte blir så föga
förstådd av samtidens Tyskland, som han dock borde kunna
lära — om man vill rannsaka sig själv — både att predika och
att leva idealism.
Att tysk pedagogik är starkt filosofiskt orienterad är ett
välbekant faktum. Och sin filosofiska orientering söker den givetvis
ej blott i det förflutnas riktning utan även i det närvarande, hos
samtida filosofer. Krigstidens isolering och smärtsamma
erfarenheter, som Versailles-freden blott förvärrat, ha naturligtvis bidra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
