Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - E. Liljeqvist. Friedrich Mann’s Pädagogisches Magazin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER 3 1
utvisade kristendomens aktivism, att mänskligheten nu i sitt
farofyllda liv mer än någonsin hade behov av densamma. Men
genom förmåga att avstryka vad som ej äger inre livsduglighet och
genom att vinna ett inre positivt förhållande till övriga
uppbyggande livsmakter hade kristendomen att bete sig som en verkligt
levande religion. Det säger sig självt och behöver knappast
påpekas, att E:s framställning även här, där han dock väsentligen
reproducerar sig själv, har något av originalitetens bouquet över
sig, som saknas där han reproduceras av andra, vilka deras
förtjänster härvid än i övrigt må vara.
❖
»Kants religion» är temat för en högst intresseväckande
undersökning av Boette (ovan N:o 780). På grundvalen av
Kants från dennes olika skrifter hämtade viktigaste egna
uttalanden om religionen ges en både vetenskapligt solid och
allmän-fattlig bild av religionens betydelse dels enligt Kants filosofiska
system, dels ock för honom själv personligen — mellan dessa
båda sidor blir dock här skillnaden mindre än i de flesta andra
fall, emedan vad Kant lärde, det levde han tillika i säregen
grad. Liksom systemet ej kan ge rum åt annat än den
moraliska förnuftstron, är denna också för Kant personligen nog (vari
emellertid ej ligger att Kants religion reducerades till blott moral),
men för människors svaghets" skull blev det även en uppgift för
honom
att se till, vad som bäst kunde sa småningom introducera
den rena moraliska förnuftstron. Detta blev för honom
kristendomen, som likvisst i allt statutariskt borde söka göra sig själv
överflödig, d. v. s. alltmer utveckla sig i riktning av en ren
moralisk förnuftstro. Med sådan uppfattning kunde naturligtvis
Kant ej vinna någon rätt förståelse för kristendomen i dess
historiska givenhet, och frågan vad som där egentligen vore historiskt
synes han ha betraktat med en viss skepsis, så till vida utan
menliga följder för honom personligen, som han, den store
ensamme, för sin del hade nog av förnuftstron. För honom
kommer därför Kristus att framstå som människa, icke som gud, och
satisfaktionsläran förmår han ej ge annan tydning än som en
människans egen självfrälsning.
Det har sitt intresse att sålunda se de, om man så vill,
radikalaste tendenserna i Kants religionsuppfattning genomförda
av en teolog, som däri ock finner Kant ha haft rätt — för sin
egen personliga del, ehuru visserligen flertalet människor icke så
kunna finna sina religiösa behov tillgodosedda. Så kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
