Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Nils G. Ohlson. Vald. Andersen, Udvalg av Svenske Forfattere til Brug ved videregaaende Undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 anmälningar och recensioner 3 1
och svensk språklära. Ett par små ändringar skulle jag
emellertid vilja föreslå för kommande häften. I § i kunde väl
böjningsmönstret dadda—daddan—daddor—daddorna uteslutas. § 4 uppger
felaktigt, att ni (med litet n) alltid är pluralis. §§ 13, 14 och
16 sakna subjektet ni i tempusböjningen, vilket så mycket hellre
hade bort tagas med här, som det häfte 1, sid. 24, oriktigt
anges som subjekt till sjungen och härmen. §11: vars (relativet)
är inte blott singularis utan även pluralis. I § 19 bör exemplet
Vare därmed hur som helst flyttas från impf, till pres. konjunktiv.
Av de fyra författarna har Bellman fått den utförligaste
karakteristiken. Denna hade nog vunnit på såväl större
överskådlighet och enhetlighet i de många synpunkterna som strängare
granskning av sakuppgifterna. Det är exempelvis icke lätt att förena
uppgiften (sid. 7) om att Bellman brukade sitta avsides vid ett
glas vin eller öl och en pipa tobak, görande sina iakttagelser,
med den (sid. g), att han efter konungens död förföll till
dryckenskap och slöt sitt liv som ett mänskligt vrak. Bägge
uppfattningarna äro för extrema, och sanningen torde ligga någonstädes
emellan. Indelningen av Bellmans dikter i Fredmans epistlar,
Fredmans sånger och Bacchanaliska ordenskapitlets handlingar
(sid. 8) är icke korrekt. Detsamma gäller tidsuppgiften för Zions
högtid (ibidem): 1780—84. Rätta årtalet är 1787. Fiskafänget
tillkom icke efter 1776 utan i augusti 1773. Ett ord 0111 Bellmans
betydelse för dansk diktning kunde väl varit på sin plats.
Frö-dingsuppsatsen förefaller mer genomarbetad. Uppgifterna äro
riktiga med undantag av årtalet för Räggler å Paschaser, vilket bör
ändras från 1896 till 1895. I skildringen av Bo Bergmans
författarskap frångår författaren till dels sin i de tre första häftena
följda metod och analyserar redan här häftets text. Såväl denna
uppsats som framför allt den över Ernst Ahlgren kunde kanske
lagts något bredare.
Urvalet av de fyra diktarna är gjort med urskillning och
synes mig vara väl ägnat att, såsom den danska kursplanen för
gymnasiet angiver, »vaekke Elevernes Interesse for Sveriges Litteratur,
dets Historie, Folkeliv og Natur». Bellman företrädes av Fredmans
epistlar n:r 12, 39 och 31 samt Fredmans sånger n:r 64 och 31,
samtliga med både musik och text. Den första strofen, som står
i nottexten, har gammalstavning, de övriga nystavning. Fröding
representeras av 13 dikter. Efter de flesta skaldestyckena finner
man en liten sammanfattning av innehållet, vilken helt visst
underlättar förståendet. Så sker ock med novellen Storhandel av
Ahlgren, ur vars produktion även Vid sotsängen och Djurstudie med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
