Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Palmér. Ordlista över Svenska språket, utgiven av Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85 anmälningar och recensioner 5 7
5 7
songvägg, envoajé, klärvoajangs, gid, koljé, kabaré, embarra,
evenemang, garsong, environger, räjong, schagräng, bulletäng 1. b
ylletäng. För åtskilliga av dem upptages dock även den franska
stavningen. På samma sätt försvenskas engelska lånord, såsom
skaut, klaun, lockaut, hit ’heat’, splin ’spleen’, kliring ’clearing’,
flört, flörta, schörting, träd ’trade’, räd ’rade’, låntennis, schoddy,
faschonabel o. s. v.
Om riktigheten av de principer Akademien här tillämpar,
torde alla vara ense. Det är endast rörande gränsen för
försvenskningen, som delade meningar kunna råda. Av
exempelsamlingen ovan framgår, att Akademien i detta hänseende är
ganska liberal, i det den försvenskar icke endast sådana ord,
som äro helt naturaliserade och spridda i alla befolkningslager,
såsom skaut, lockaut, dekåvill, kabaré, kloasongvägg, rutt o. dyk,
utan även åtskilliga som väsentligen endast användas av de
språkligt bildade klasserna, för vilka en försvenskning strängt
taget ej är behövlig, t. ex. jalu (redan 1900), partu, legär,
in-kiett (redan 1900), är ’min’, ’uppsyn’ (redan 1900), sulagemang,
ingeny. Särskilt iögonenfallande är försvenskningen av vissa
engelska ord, såsom splin, som väl knappast är annat än ett
citatlån, låntennis, som sannolikt är dödsdömt, då det håller på
att utträngas av det enkla tennis, samt fackord som gem, hit,
kliring, sörva. Gränsen för försvenskningen kommer givetvis
alltid att vara flytande, och om gränsfallen kommer det alltid
att stå strid, då det därvid huvudsakligen beror på personlig
smak och läggning, vilken form som föredras. Olika meningar
kunna ock i vissa fall råda om det egna språkets möjligheter
och det främmande ordets framtidsduglighet och behövlighet.
I åtskilliga ord tar Akademien nu liksom 1900 ej steget
fullt ut utan nöjer sig med en partiell försvenskning, såsom i
burgeoasi, legär, jalu, burgogne m. fl. Detta är framför allt fallet
i ord med franskt sch-\jud och betingas därav, att det i svenskan
icke finns något enhetligt tecken för sch-\]udet. I allmänhet
synes man ock undvika förändring i ordets början, varför
förstavelser i regel ej försvenskas, även om senare delen av ordet
omstöpts efter svensk ortografi, t. ex. enkät, rendevu, ingeny,
environger, embarra o. s. v. Metoden är ej utan sina
olägenheter, och dess praktiska fördelar äro kanske ej alltid så stora,
då ju orden dock i mångt och mycket bibehålla sin
främlingskaraktär.
Även i formläran, framför allt vid bildningen av
substantivens bestämda former, ha vissa nyheter införts, vilka alla
innebära ett medgivande åt ett ledigare språkbrak. För substantiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
