Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. Hj. Holmquist, Lärobok i kyrkohistoria - Nils Holm. Fredrik Vetterlund, Atterboms sagospel Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 anmälningar och recensioner 2 5
2 5
att vi få en översikt av icke blott den allmänna utan även den
svenska och nordiska kyrkohistorien, är naturligtvis även i högsta
grad tacknämligt.
För varje läsare med något sinne för det historiska är det
en verklig njutning att läsa en framställning, som så alltigenom
präglas av en strängt vetenskaplig historisk metod utan att den
lärda apparaten på något sätt skräpar, och denna njutning
för-höjes givetvis därigenom, att författaren är en stilist av verklig
rang, som städse förstår att göra sin framställning intressant och
fängslande.
De, som få göra sina kyrkohistoriska studier med ledning
av denna förträffliga lärobok, äro verkligen att lyckönska, ty
såsom slutomdöme kan jag icke rättvisligen säga annat, än att jag
icke känner någon kortfattad lärobok i kyrkohistoria, som
överträffar denna i vetenskaplig vederhäftighet, innehållsrikedom och
utmärkt framställningskonst.
Oscar Bensow.
Fredrik Vetterlund. Atterboms sagospel
Lycksalighetens O. 403 sid. 8:0. Norstedts förlag. Pris 7: 25.
Vår främste kännare av Atterboms diktning har här givit
en estetisk och litteraturhistorisk kommentar till den store skaldens
skönaste och djupaste diktskapelse. »Lycksalighetens ö» är ej
blott Atterboms förnämsta diktverk utan det yppersta, som
utgått från den svenska nyromantiken. Författaren framhåller
riktigt, att varken Stagnelius eller Almqvist lämnat oss en dikt av
sådana mått. Om också »Lycksalighetens ö» i popularitet
överglänsts av Frithiofs saga, beror detta obestridliga sakförhållande
åtminstone delvis därpå, att Tegnérs dikt är så mycket
lättfatt-ligare, medan det atterbomska idédramat på grund av sitt djup
och sin metafysiska horisont alltid måste förbli relativt
svårtillgängligt. Det, som ger detta dess enastående plats i svensk
poesi, är dess rika idéinnehåll; »någon svensk idédikt av
motsvarande mått ega vi icke». Närmast skulle den kunna jämföras
med Faust och med Paludan-Miillers Adam Homo;
Oehlen-schlägers Aladdin med dess fria fantasilek har varken det
atterbomska sagospelets innerlighet eller dess vyer mot oändligheten.
Vetterlunds bok består av fyra huvuddelar. Först ger förf.
en intressant redogörelse för de olika versionerna av den
urgamla saga, som ligger till grund för Atterboms dikt. Sedan
följer en orienterande översikt av sagospelsdramatik i
världspoesien. Därvid beröras särskilt det atterbomska sagospelets
relationer till Shakespeare (Midsommarnattsdrömmen, Stormen),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
