Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nat. Beckman. Det biskopliga eforatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat. beckman
klart framträtt, ha säkert många tillfällen förekommit, dät
kritikern icke kunnat uttala något tack därför, att saken till
alla parters båtnad aldrig blivit offentligt känd.
Låt oss nu tänka oss, att fallet varit det motsatta, att
den anmälde läraren varit villig till en uppgörelse men
anmälaren vägrat mottaga en ursäkt. I så fall hade det berott
på eforus att besluta i saken. Därmed äro vi inne på
frågan om eforatet såsom institution. I det följande
sammanfatta vi under »eforatet» såväl detta ämbete självt som dess
avläggare »inspektoratet».
Att eforatet strängt taget är en formell abnormitet, har
av mig förut framhållits1. Om man antager, att Överstyrelsen
funnit en åtgärd av en eforus eller dennes ombud alldeles
olämplig, om han varit brottsligt slapp eller om han
trakasserat lärarna, så äger Överstyrelsen icke befogenhet att få
honom utbytt mot en annan, lämpligare person. Om den
skyldige varit en biskop, sä är saken formellt omöjlig, då
det ju icke kunnat tänkas gälla brott, som berättigat en
ämbetsmans avsättning. Och om den felande är en inspektor, sä
har Överstyrelsen blott haft att med sina reklamationer gå
till Biskopen, vars åsikter kunna tänkas vara sådana, att han
vägrar avlägsna den olämplige inspektorn. Fallet är t. v,
rent teoretiskt. Att bland de talrika fall, som handlagts
under de gångna tjugu åren, ett och annat fått en mindre
lycklig behandling, är ju klart. Men något fall, där
Överstyrelsen kommit till korta i något försök att vinna ändring,
har aldrig blivit bekant, så vitt jag vet.
Om nu en ändring skulle komma till stånd, så låge det
ju närmast till, att Överstyrelsen förordnade en inspektor för
varje läroverk. Ty att allt skulle behandlas genom
skriftväxling i Stockholm, lär väl ingen önska, som satt sig in i
saken. Här möter emellertid den svårigheten, att
Överstyrelsens personkännedom i orterna rimligtvis är ganska ringa.
I Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund och en del andra
orter kunde det väl gå, men vilka förutsättningar har Över-
1 Ped. Tidskr. 1912, s. 431 ff. (1916, s. 377 ff.; 1918, s. 249 ff.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
