Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Anmälningar och recensioner - David Nilsson. Ivar Sefve, Utdöda djur - David Nilsson. Bertil Hanström, Hur djuren se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 2 o anmälningar och recension hk
ningsresor i Sydamerika förskaffat sig en betydande
förstahandskunskap om det väldiga för att icke säga överväldigande
material, som står den nutida djurpalæontologen till buds. Den lilla
skriften gör icke anspråk på att lämna nya eller originella
synpunkter och icke heller att utgöra en sammanhängande
framställning av den utdöda djurvärlden, utan skildrar fastmer valda
kapitel av de mest fängslande epokerna i djurens
utvecklinghistoria. Av denna anledning lämpar sig boken mindre såsom
uppslagsbok, men den är å andra sidan en verkligt rolig bok. Man
får sålunda endast i förbigående en del upplysningar om de
ryggradslösa djuren, medan största utrymmet ägnas åt de högre
djuren, framför allt åt kräldjuren och däggdjuren, om vilka även
vetenskapens nyare och nyaste resultat framläggas. De
förnämligaste fyndplatserna för dessa fossil, t. ex. Halzmaden,
Solnho-fen, Pikermi beskrivas utförligt, och de lokala förhållandena på
dessa ställen, när respektive djurarter här levde och hade sin
varelse, diskuteras ingående liksom också de möjliga eller
sannolika orsakerna till deras utdöende. Man misstänker bara ibland,
att det som möjligtvis är möjligt någon gång kallas sannolikt, och
att det sannolika kallas faktum. Detta är förresten svårt att
undvika, när av utrymmesskäl icke hela bevismaterialet kan framdragas.
De utomordentliga svårigheterna vid rekonstruktion av de utdöda
djurens yttre framhållas emellertid med styrka. Nyttan för att
icke säga nödvändigheten av rekonstruktionsbilden i ett populärt
arbete av denna art är ju påtaglig såsom fantasieggande och
intresseväckande moment, och det från Abel, Osborne m. fl.
lånade illustrationsmaterialet är förträffligt. Ett sakregister
underlättar bokens användande.
Allt som allt är boken välskriven, lättsmält, vederhäftig och
torde bli av stor nytta för läroverk och folkskoleseminarier.
Några kartskisser, belysande den sannolika fördelningen av
land och vatten pä vår jord vid början och slutet av jordens
medeltid, vore önskvärda.
David Nilsson.
Bertil Hanström. Hur djuren se. Synsinnets utveckling
i djurriket. Bokförlaget Natur och Kultur. Sth. 1924. 172 sid.
Pris 2,25 kr.
Författaren till arbetet i fråga är känd såsom utgivare av
åtskilliga avhandlingar om de lägre djurens nervsystem, och den
lilla skriften är alltså icke uteslutande ett kompilatorium. Som
erfaren pedagog har han också lyckats ordna materialet på ett
synnerligen gott sätt och undvika alltför tungrodd terminologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
