Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Almar Næss, Formelsamling og repertorium i matematikk - Emil Solander. S. E. Ohlon, Lärobok i fysik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
6o anmälningar och recensioner
V i + sin a — Vi
— sin a = 2 sin -a
2
i
V i + sin a + V
i — sin a = 2 cos - a
2
i
Efter sid. 90 ligger boken utanför kursen i vår studentexamen.
(Allmänna andragradsekv. i analytiska geometrin, sfärisk
trigonometri, cyklometriska funktioner, hyperboliska funktioner och
deras ömvändningar.) Möjligen skulle det allra sista, beräkning av
rötterna till en andragrads ekv. medels hjälpvinkel, kunna finna
användning som övningsuppgift för en ovanligt duktig avdelning.
S. E. Ohlon. Lärobok i fysik. I. Allmän fysik (112 sid.,
kart. 2,90). II. Värmelära (102 sid., kart. 2,90) III.
Elektricitetslära (139 sid., kart. 3,30; P. A. Norstedt & Söner).
Del I innehåller bland annat för svenska elementarböcker
nytt seglets uppgift vid en segelbåt och flygmaskiner. Det är
otur för förf., att hans framställning av dessa saker skulle komma
just nu, samtidigt med Flettners försök och Bjerknes’ teoretiska
undersökningar. Visserligen visste man förut, att den elementära
behandlingen av seglets verkan ej var fullständig, men så vitt jag
har mig bekant trodde man, att de uppstående luftvirvlarna
endast åstadkommo en komplikation av företeelsen, under det att
det nu tycks visat, att just dessa virvlar (luftens »cirkulation»)
ge upphov till drivkraften. Beträffande flygproblemet kan erinras
om att Langley som bekant före den praktiska flygningens
början utförde omfattande försök med modeller. Hans populära
förklaring av vingarnas bärande förmåga grundade sig på, att deras
tryck per tidsenhet mot luften, och således även luftens mottryck,
växer proportionellt med hastigheten. Exempel: en skridskoåkare
kan med god fart passera oskadd över ett bälte av svag is, som
brister för en gående. Resonemanget må nu gälla vad det kan;
säkert är väl i alla fall, att bärigheten icke, som förf:s formel
utvisar, blir noll för horisontella bärplan.
Som sig bör framhåller förf. tydligt och bestämt skillnaden
mellan en kilograms vikt, som mått på massa, och en kilograms
tyngd (i Paris, reducerad till havsytans nivå) som mått på kraft;
den senare betecknas med förkortningen kgf’. Då det av
praktiska skäl svårligen låter sig göra att redan från början införa
kraftenheten dyn, resp. megadyn, är nog den valda metoden den
enda riktiga.
E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
