Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Georg Brandell. Föreläsningen som bildningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOO
GEORG BRANDELL
mutatis mutandis, vad som förut sagts om övriga
föreläsningar. Innehållet är dock här av mycket mera heterogen
beskaffenhet, vilket det naturligtvis måste bli med de former,
under vilka urvalet av föreläsare och föreläsningar äger rum.
Det är mångläseriets princip i skolorna, som här får sin
tillämpning vid föreläsningsverksamheten. Ett intresse för
verkligt fördjupande på något av vetandets områden kunna
väl dessa föreläsningar sällan framkalla, och deras mera
direkta bildningsvärde är även ytterst minimalt; i regel
försvinner väl den meddelade kunskapen lika hastigt som den
inhämtats. Men även om den kunde behållas i minnet, vore
väl en så ytlig och splittrad kunskap som denna av mycket
ringa värde.
Det kan icke betvivlas, att den populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten i sin mån bidrager till att hos
allmänheten underhålla den oriktiga uppfattningen, att den
s. k. allmänbildningen äger högre värde än något annat slag
av bildning. Det finns i vår tid människor, som lida av en
sannskyldig bildningsfeber: man åhör föreläsningar i alla
ämnen, och man läser utan urskillning alla böcker, som man
händelsevis kommer över, allt i syfte att på detta sätt bli
alltmer »bildad». Man tror, att den verkliga bildningen
består i att äga ett så stort vetande som möjligt i många
ämnen. Gentemot denna uppfattning borde det särskilt i
skolorna framhållas, att man icke i våra dagar på det antydda
sättet kan förvärva sig verklig bildning, och att
allmänbildningen är av ringare värde än fackbildningen. Så snart som
möjligt bör man därför övergå till sådana studier, som
medföra det sistnämnda slaget av bildning. Samhället har ingen
anledning att gynna strävandet efter allmänbildning annat än
i den mån denna är en förutsättning för förvärvandet av
yrkesbildning; vad samhället däremot behöver, är dugliga
yrkesutövare, och den enskilde borde därför vara angelägen
om att — även genom teoretiska studier — alltmer
fullkomna sig i sitt yrke. Om tid och krafter räcka till, är det
naturligtvis ingenting som hindrar, att man kan bedriva stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
