Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - August Isaacson. Några inlånade neutrala substantivs pluralbildning i svenska - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. Jeanna Oterdahl, Trädet som växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några inlånade neutrala substantivs pluralbildning 1 5 i
betyda. Till -«-deklinationen gå ju även alla enstaviga
neu-trer på vokal, och denna vokal kan vara vilken som helst
(märk bokstavsnamnen!) Vidare ett rätt stort antal
flersta-viga neutrer på trycksvagt -o, t. ex. piano, porto, eko.
Under sådana förhållanden ser jag intet skäl, varför icke
utländska neutrer på -a skulle kunna helt införlivas med
denna grupp.
I själva verket finnas också två hithörande ord, som
liksom av sig själva erbjuda sig som böjningsmönster: (det
vanliga) ordet hjärta och (det visserligen ovanliga) zäta.
(Forts.)
Anmälningar och recensioner.
Jeanna Oterdahl. Trädet som växer. Morgonstunder
med skolungdom. Uppsala 1924. J. A. Lindblads förlag. 150
sidor. Pris häft. 3 kr., inb. 4 kr.
Det är icke en samling morgonböner i vanlig mening, som
här föreligger. Författarinnan utgår icke från någon bibeltext,
och flertalet av betraktelserna hava icke egentligen religiös utan
övervägande etisk prägel. Hon kallar ju även sina trettiosex här
samlade betraktelser icke morgonböner utan »morgonstunder med
skolungdom». Såsom sådana äro de emellertid synnerligen
värdefulla och behandla en mångfald för ungdomen viktiga och
aktuella spörsmål.
Deras egenart belyses bäst genom ett exempel, och jag
väljer härtill ett stycke ur en betraktelse med rubriken »Individen
och massan». Det heter här bl. a.: »jDet är sant, att en
människa alltid är i någon mån färgad av den grupp, till vilken hon
hör. Du går i en klass, och du bär i dig något av klassens väsen,
på gott och på ont. Men du är inte klassen. Du skall vara
solidarisk med den, det vill säga, hålla ihop med den, leva för dess
bästa, men du skall vara dig själv — trots klassen, om det så
behövs. Du skall vara solidarisk med din familj, din skola, din stad,
ditt landi allt det, som hör samman med det bästa i dig, men dit
skall vara dig själv, en individ, en växande personlighet. »
Man torde av detta exempel få åtminstone någon föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
