Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Henrik Petrini. Skapelsen enligt Prästkodex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 62
i 62 henrik petrini
skiljer vatten från vatten’. Och det skedde så. Och Gud
gjorde fästet och skilde vattnet under fästet ifrån vattnet
ovan fästet (;och det skedde så). Och Gud kallade fästet
himmel. (Och det vart afton, och det vart morgon, den
andra dagen.)
Och Gud sade: ’Samle sig det vatten, som är under
himmelen, till en särskild plats, så att det torra bliver
synligt’. Och det skedde så. Och Gud kallade det torra jord,
och den plats, där vattnet samlats, kallade han hav. Och
Gud såg, att det var gott. Och det vart afton, och det vart
morgon, den andra dagens.
Här ha vi två skapelseakter: i den första skapades
himmelen av intet endast genom en besvärjelse, i den andra
danades den förut existerande jorden, så att den fick sin
nuvarande fördelning av land och vatten efter att förut helt
och hållet hava varit betäckt av vatten. Omdömet »Gud
såg, att det var gott» gäller båda.
Författaren hade sålunda ingen tanke på att förlägga
Guds boning till himmelen, utan torde författarens
gudsbegrepp svara närmast mot babyloniernas vattengud Ea.
Föreställningen att regnet uppkommer därigenom, att
Gud öppnar dammluckorna i himlafästet och släpper ned av
»vattnet ovan fästet», går igen i syndaflodsberättelsen och i
Job, som även talar om snöns och haglets »förrådshus»
(38: 22). Ännu vid sekelskiftet inträffade det i en skola på
den småländska landsbygden en händelse, som visar, att denna
föreställning om regnets uppkomst är livs levande än i vår
tid. En gosse hade i sitt svar på frågan: »Varifrån kommer
regnet?» velat glänsa med att han.kände till den
naturvetenskapliga förklaringen, som han händelsevis kommit över. Men
lärarinnan blev förfärad över att pojken hade fått tag i
sådan »otroslitteratur» och sade: »Nej, regnet har alltid
kommit från vattnet, som Gud vid skapelsen förlade ovan fästet,
och det vattnet, det räcker nog än ».
Det hela vilar på en naturuppfattning, som är
främmande för varje tanke på naturlagar. Samma uppfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
