Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Palmér. Den s. k. fristående satsförkortningen i modern svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
johan palmer
och även hos honom föreligga samma förutsättningar: ett
impressionistiskt skildringssätt och förtrogenhet med
engelskan.
Vad den adverbiella satsförkortningen beträffar, torde
den väsentligen vara bildad efter främmande mönster, såsom
allmänt antagits. I sista hand återgår den till de klassiska
språkens absoluta konstruktioner, framför allt latinets
abla-tivus absolutus. Uttryck som »detta gjort», »detta sagt»
äro givetvis direkta efterbildningar efter franskan, såsom
redan nämnts.
Till sist ett par ord i en terminologisk fråga. Den
hävdvunna benämningen satsförkortning har övergivits av BRATE,
som icke behandlar satsförkortningarna i en grupp för sig
utan endast i samband med de satsdelar, till vilka de anses
höra. Även RYDBERG har slopat termen satsförkortning och
motiverar detta i Pedagogisk tidskrift 1920 med att dessa
konstruktioner icke historiskt utvecklats ur satser. Han talar
i stället om »fristående bestämning». Vid denna term utgår
han från konstruktionens förhållande till huvudordet, vid
termen ’satsförkortning’ däremot har man i sikte uttryckets
språkliga byggnad. I en vers som den Leopoldska om en
duellant, som bars hem »blek, fullblödd, armen slalc och
ögat nästan släckt» stå givetvis alla de sidoordnade
bestämningarna i samma förhållande till huvudordet. Både »blek»
och »fullblödd» äro sålunda fristående bestämningar lika väl
som »armen slak» och »ögat nästan släckt». Vad som
skiljer de båda sista från de två första är, att de ha
satskaraktär (äro »meningar» enligt NoREENS ovan använda
terminologi), under det att de förra äro glosor. Det är
satskaraktären, som jämte deras infinita form är det konstitutiva för
satsförkortningarna, och en benämning, som utgår ifrån denna
egenskap, är därför avgjort att föredraga framför en, som
utgår från en egenskap, som de ha gemensamt med glosan. Den
missuppfattning av uttrycket, som Rydberg varnar för, kan
ju lätt förebyggas i definitionen. Att Rydbergs egen
benämning på den fristående satsförkortningen »fristående eller löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
