Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. C. Bergholm, Lärobok i fysik för gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8 anmälningar och recensioner 2 i i
2 i i
ring (sid. .69) upprepas den föråldrade åsikten, att totalreflexion
med ändlig vridning inträffar i ett av de kontinuerligt
föränderliga skikten. Det yore på tiden, att den åsikten slopades; i en
plan våg rör sig den kant av vågfronten, som befinner sig i det
optiskt tunnare mediet, med större hastighet än den motsatta,
vare sig vågfronten är vinkelrät mot skiktlagren eller ej. Lagen
för minimideviation bestämmes på enkelt sätt (sid. 70) medels
principen, att en stråle, som går längs en viss väg, också kan
gå den rakt motsatta. Ur det faktum, att en (pos.) lins har en
brännpunkt, härledes synnerligen enkelt linsformeln på rent
geometrisk väg (sid. 76). Beräkning av brännvidden som funktion
av brytningsindex och linsens radier blir en senare omständligare
fråga (sid. 78). I beskrivning på spektrometern (sid. 85)
förut-sättes kikaren (beskrivning sid. 102) som bekant. Man förstår
ju anledningen; förf. vill redogöra för linsens korrektion både för
sfärisk och kromatisk aberration, innan de optika instrumenten
behandlas, men antecipationen är ej rätt tilltalande. Sid. 87 en
kuriös pluralform: »indici». Vid förklaring av regnbågen (sid. 88)
påstår förf., att en stråle, som gått in i en sfärisk droppe,
total-reflekteras mot dess motsatta vägg. Vore av intresse att få veta,,
hur den strålen lyckats komma in i droppen. Vid bestämning
av en lupps förstoring (sid. 99) säges, att inställningen (omedvetet)
sker utan ackommodation, så att (för normalt öga) föremålet
placeras i linsens fokalplan. Satsen medger en enkel och
systematisk framställning av optiska instruments förstoring, men inte
känner jag mig övertygad om dess tillförlitlighet. Åtminstone
har mitt högra öga under sysslande med optiska instrument blivit
mer närsynt än det vänstra. Sid. 102: »Man har konstruerat
mikroskop, som förstora mer än 3 000 gånger. Det är omöjligt
att driva förstoringen avsevärt längre, enär ljusstyrkan blir mycket
liten, då ljuset sprides över en mycket stor yta.»
Belysningssvårigheten är nog knappast det avgörande, utan den
omständigheten, att förstoringen ej längre gör tjänst, när avståndet mellan
de detaljer, som skola skiljas, blir av samma storleksordning som
ljusets våglängd. Beträffande Galileis kikare (sid. 105) kunde
förf. åtminstone kostat på sig en hänvisning till § 74 (bilderna
i en konkav lins). Apparaten är nämligen en stötesten för
eleverna, liksom den fordom varit för medikofilarna. Sid. 117
omnämner förf., att förhållandet mellan ljusets hastighet i vakuum
och hastigheten i en genomskinlig kropp är lika med kroppens
brytningsindex. Här kunde gärna det elementära beviset ha
bifogats; det bidrager i hög grad att göra begreppet brytningsindex
levande för eleven. Sid. 125 säges om Rutherfords atommodell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
