Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. C. Bergholm, Lärobok i fysik för gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8 anmälningar och recensioner 2 i i
endast genom försök. Uet kan vara tvivelaktigt, om Ohm skulle
känna igen sin lag under denna form. Vid beviset användes
dessutom en voltmeter, vars beskrivning först kan ges, sedan
lagarna för elektriskt ledningsmotstånd blivit bekanta. Motståndets
beroende av tvärsnittet demonstreras genom att låta strömmen
dela sig mellan två lika trådar, då strömstyrkan för samma
potentialskillnad blir fördubblad. Därpå säges (sid. 74):
»Ledningsmotståndet är omvänt proportionellt mot trådens
genomskärningsyta. Detta visar, att elektronerna gå fram inuti tråden.» Detta
visas emellertid icke genom försöket, där på samma gång som
tvärsnittet även ytan blir fördubblad. I fråga 0111
metalltrådslampan sägas (sid. 91), att luften vanligen är bortpumpad. Detta
är väl alltid fallet; annars skulle ju vid den rådande höga
temperaturen tråden snart oxideras. Att sedan i vissa slags lampor
en neutral gas, vanligen kväve, införes, omnämnes på nästa sida.
Av beskrivningen på mikrofonen (sid. 119—120) synes framgå,
att den svängande membranen (ljudskivan) skulle vara av kol.
Jag har ej sett beskrivning på en dylik mikrofon; det förefaller
också vara mindre lämpligt. Anordningen för hertzska vågors
reflexion (fig. 122, sid. 140) förutsätter teorin för polariserade
svängningars reflexion. Enklare är att använda två metallbleck,
av vilka det ena placeras mellan oscillatorn och den likriktade
resonatorn.
Del IV börjar med en ej alltför lättfattlig framställning av
läran om vågrörelse.
Vid Melde’s försök (sid. 21 — 22) säges, att en nod
uppkommer vid elektromagnetens ankare, som genom sina
oscillationer orsakar vågrörelsen i snöret. Exakt kan detta ej vara
fallet, då partiklarna i en nod äro stillastående. Detsamma
gäller framställningen av luftsvängningarna i Kundts rör. Också
bör man vid mätning av avståndet mellan två noder utelämna
de närmast ändarna belägna. Fig. 15 är f. ö. missvisande, i det
att det ser ut, som om korkspånen skulle samlas i
svängningsbukarna och lämna noderna tomma, under det att förhållandet
är det omvända. Sid. 30, påstås, att man infört en skala, som
kallas liksvävande temperatur. Det är stämningen och ej skalan,
som fått detta namn; också talas några rader längre ned om en
skala med liksvävande temperatur. (Skalan kallas visst för den
tempererade skalan.) Lagar för belysning och ljusstyrka äro klart
och koncist framställda; fig. 41 (sid. 52) för en glödlampas
ljusstyrka i olika riktningar belysande. Sextanten avfärdas (sid. 56)
med orden: »Även vid spegelsextanten–kommer den plana
spegeln till användning». Alldeles för kort I I fråga om häg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
