Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Vilhelm Vessberg. Alma Velander-Philip, Florens. Historia, stad och konst - Vilhelm Vessberg. Ragnar Lundborg, Staterna i vår tid, 2:a delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8 anmälningar och recensioner 2 i i
2 i i
Alma Velander-Philip. Florens. Historia, stad och konst.
Stockholm 1925. Bokförlaget Natur och kultur.
Detta arbete liksom fullständigar det föregående. Dess första
avdelning, Florens historia, står i fråga om innehållets
rikhaltighet långt efter Falk’s framställning. Den andra avdelningen,
stad och konst, utgörande tre fjärdedelar av hela boken, är den
värdefullaste och mest givande. Författarinnan känner tydligen
staden och dess konst väl genom egen åskådning, och skildringen
får därför något personligt över sig. Många illustrationer pryda
boken; ibland saknas dock just sådana, som man väntat:
baptisteriet, Santa Croce (interiören), Palazzo Pitti (fasaden). Calimala
betecknas utan vidare (s. 62) som köpmansskråt, vilket säger
förlitet. Författarinnans stil blir ibland väl blomsterrik med
långa meningar av heterogent innehåll. De onödiga och otrevliga
men tyvärr vanliga lånorden slankhet och slank möta läsaren
även här. Kan man kalla Venedig, den stora handelsstaden,
för en död stad?
Vsbg.
Ragnar Lundborg. Staterna i vår tid. Andra delen.
Lund 1925. C. VV. K. Gleerup.
Den första delen av detta arbete utkom 1923 och blev då
anmäld i denna tidskrift. Liksom första delen innehåller också
den andra en allmän avdelning: Imperium, historisk utveckling
och statsrättslig konstruktion. Förf. definierar imperium sålunda:
en organiserad statsförbindelse mellan en överstat, som
representerar hela imperiet, och en eller flere densamma underordnade,
icke koordinerade icke-suveräna stater. Imperium var enl. förf.
förr den vanliga formen för ett statsvälde. Som ex. anför han
Alexander den stores välde. Härtill är dock att märka, att
Alexander icke betraktade Makedonien såsom någon överstat,
utan medvetet arbetade på att sammansmälta sina länder till
ett enhetligt grekiskt-orientaliskt rike. Såsom ett annat ex. anför
förf. Romerska riket. Härtill kan anmärkas, att i detta imperium
»överstaten» Rom, d. v. s. Italien och provinserna (som även
fingo medborgarrätt), utgjorde ett enhetligt organiserat välde, som
omfattade den långt större delen av hela imperiets område, gent
mot vilket lydstaterna utgjorde en relativt obetydlig del. Från
medeltiden nämner förf. det Frankisk a riket och synes betrakta
länsstaten i allmänhet såsom ett imperium. Överstaten i
Fran-kiska riket skulle ha varit det »egentliga Frankrike». Man kan
dock icke gärna kalla länen inom en feodalstat för »stater», åt-
14 —15356- Pedagogisk tidskrift 1925. Häft. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
