Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och recensioner - Emil Solander. Vad vi veta. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 i i
beroende uppfinningarna att telegrafera och telefonera utan tråd ;
men onekligen väckte uppfinningen överallt ett stort och
berättigat uppseende. Därför är det också ett nöje att taga del av
förf:s lättfattliga framställning av rotorseglingens principer, samt
hans redogörelse för de förberedande försöken i Göttingen. På
ett enda ställe hade lättfattligheten vunnit utan att längden ökats
med så mycket som en rad, nämligen med en uppgift, varför luftens
täthet (sid. 20) anges till 0,125. Man ser av sammanhanget, att
måttsystemet är det äldre mekaniska och med 1 m3 till
volymsenhet. Nu väger 1 m3 luft vid o° och normaltryck 1,293 kg;
dess massa är alltså 1,293 • 9,81 = 0,132. Härav följer, att
temperaturen antagits vara ungefär + 15°, men detta borde ha utsatts.
Sid. 18 förekommer ett formellt oegentligt uttryck, när det säges,
att avstånden mellan strömlinjerna (vid plan strömning) ger ett
mått för strömningens hastighet. Som strax ovanför visats, blir
strömningen hastigare ju mindre avståndet är mellan
strömlinjerna. — Man kan obetingat instämma i förf:s slutord: »Vilka
kommersiella resultat än erfarenheten kommer att ge, har
världen i alla händelser fått uppleva en ur vetenskaplig och teknisk
synpunkt synnerligen intressant uppfinning.» Det är av intresse
att jämföra denna uppsats med en delvis behandlande hithörande
ämnen, men med andra anspråk på läsaren, av V. Bjerknes:
»Om de kræfter som bærer aeroplanene» i senaste numret av
Kosmos, fysiska uppsatser utgivna av svenska fysikersamfundet.
Varje fysiklärare måste söka inta en ställning till
relativi-tetsteorin, och som en första orientering i ämnet hör nog den
översatta uppsatsen av Schjelderup till det bästa som står att
uppleta. Till ett av de valda exemplen måste jag dock förhålla
mig undrande och spörjande. Förf. förutsätter (sid. 46), att en
cirkulär skiva, inpassad i ett cirkulärt hål i ett plan, befinner
sig i snabb rotation omkring en mot densamma vinkelrät axel
genom medelpunkten. Uppmäter man nu förhållandet mellan
periferin och radien med en mätapparat, som befinner sig i vila
i förhållande till den roterande skivan, skulle man enligt förf.
få ett värde större än 2 n, emedan mätapparaten förkortas vid
mätning längs periferin, men ej vid mätning längs radien. Men
förkortas mätapparaten, så förkortas ju också periferin i samma
proportion, då båda röra sig på samma sätt. Mäter man skivans
omkrets från planet, skulle man väl i stället, om en sådan
mätning vore tänkbar, få ett för litet värde på 2 tc. Hur en sådan
cirkel med förkortad periferi skulle se ut, blir en annan fråga;
den får Einstein besvara. I detta sammanhang kan jag ej neka
mig nöjet att rörande ljushastighetens roll av oöverstigbart gräns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
