- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sextioförsta årgången. 1925 /
221

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ivar Belanner. Några omstridda satsdelar - I. Kunna både person- och sakobjekten stå i ackusativ?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några omstridda satsdelar.

Av Ivar Belanner.

I. Kunna både person- och sakobjekten stå i ackusativ?

Om i en sats förekomma både medelbart och omedelbart
objekt, brukar man ju i allmänhet säga, att det förra (vanl.
person) står i dativ och det senare (vanl. sak) i ackusativ,
t. ex. »Han gav mig en slant». Men ett par undantag från
denna regel finnas verkligen enl. några grammatikor.

Brate-Lindvall1 upptar två fall utom det vanliga (§ 180):
»Tvenne objekt förekomma: a) vid verb med betydelsen
giva, säga, göra och därmed jämförliga; b) när det ena
objektet är en infinitiv eller en objektsats: ’Fritjof lät Björn
hålla vakt utanför’; ’Ella uppmanade sina män, att de i
striden ej skulle bära våld på Ragnar’; c) vid lös
sammansättning av obetonat verb och betonat adverb, som ock brukas
som préposition: ’Påfåglarna ryckte av kajan de lånade
fjädrarna’; ’Lapparna öste i grytan snö, då de voro utan vatten’.»
— Det första ex. under b) brukar man vanl. kalla för
»ackusativ med inf.», som dock ej finns upptaget i denna bok, och
att-satsen i det senare skulle jag snarare vilja kalla för
»adverbial» med utelämnad prep. »till». Under c) menar jag,
att »kajan» och »grytan» hellre kunna fattas som dat.-objekt,
vilken benämning B.-L. dock endast vill ge ett av objekten
under a), om det »kan utbytas mot åt, for, till jämte
grundformen». Enl. samma lärobok är det också olämpligt att
skilja »åt bonden» i »Hästen drager lasset åt bonden» från
andra prep.-adverbial (§ 172, anm.). Vidare säges (.§ 171,
anm:): »Att strängt upprätthålla skillnaden mellan ack.-obj.
och dat.-obj. är omöjligt i avseende på svenska språket».

Vända vi oss till Sundén (sa.), finna vi ett särskilt
moment härom (§ 200, anm. 3): »Två ackusativer, personens
och sakens, stå vid verben fråga och lära ävensom vid bedja,

1 Se litteraturförteckningen vid uppsatsens slut.

15 — 25417. Pedagogisk tidskrift 1925. Häft. 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:52:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1925/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free