Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - J. Nordlander. Hilding Celander och Jeanna Oterdahl, Saga och Sanning, del V - Vilhelm Vessberg. Sveriges historia till våra dagar, del 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och recensioner 2 i i
2 i i
»Så gick han mot det gröna ljuset, och såg byn igen.» (S. 178.)
»Det var, för dem som blott kan åka i vagn, ändan på den odlade
mänskligheten.» (S. 71.)
»Då kom över oss, såsom ett åskslag ur klar himmel.» (S. 72.)
»En njutningsrikare, gladare tid än den som i Europa föregick franska
revolutionen, har knappast funnits.» (S. 72.)
. . . kunde de icke känna något som liknade tacksamhet, utan de
fort-foro... (S. 181.)
Om man bortser från denna egendomlighet, är boken att
rekommendera.
y. N—r.
Sveriges historia till våra dagar. Trettonde delen. Oskar II
av S. J. Boëthius. Litteratur och konst 1850 — 1908 av Fr.Böök
och A. Romdahl. Stockholm 1925. P. A. Norstedt & Söners
förlag.
Redan har 18 år förflutit sedan Oskar II:s död, och hans
regeringstid förefaller ligga ännu avlägsnare, beroende på de
genomgripande förändringar, som efter dess slut ägt rum både
i Sverige och i den »stora världen». Man har med rätt talat om
Oskar II:s tidevarv, icke blott på grund av tidslängden utan också
på grund av den representativa ställning konungen intog inom det.
S. J. Boëthius hade stora förutsättningar för att kunna giva en
helgjuten historisk teckning av denna tid; själv deltog han under
fyra riksdagsperioder, 1891 —1902, verksamt och inflytelserikt i
dess politiska liv och kan i många fall stödja sig på egna
minnen och samtal med dess ledande män. Efter riksdagstidens
slut ägnade han sig åt djupgående statsvetenskapliga studier,
vilka visat sig fruktbärande även för detta arbete. Den
författningspolitiska utvecklingen är den röda tråden i framställningen.
Arbetet börjar med en intressant redogörelse för
partiförhållandena 1872. Representationsreformens upphovsman, Louis de Geer,
hade ej avsett någon av andra kammarens majoritet buren
ministerstyrelse; de båda kamrarnas likställighet passade icke till
detta system. De Geer höll på konungamaktens politiska
självständighet och hoppades på en utveckling i den riktning, att
hänsyn skulle tagas till båda kamrarna vid statsrådsutnämningarna
och därigenom ministären undgå att bliva beroende av ett visst
riksdagsparti. För honom var det en oangenäm överraskning
att se andra kammarens majoritet organisera sig som ett exklusivt
socialt intresseparti: lantmannapartiet, som vars ledare uppträdde
aristokraten och motståndaren till reformen greve Arvid Posse.
Motsättningen mellan kamrarne blev större, än reformens
upphovsman önskat, och denna motsättning förhindrade länge en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
