Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - J. Nordlander. Hilding Celander och Jeanna Oterdahl, Saga och Sanning, del V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 o8
anmälningar och recensioner 2 i i
»Vegafärden». Det är blott ett prosastycke, som hos anmälaren
väckt en smula betänksamhet, nämligen »Stenbrohult» (s. 51)
av Oskar Levertin. De kloka hustrurnas försiktighetsåtgärder
»vid fru Christina Brodersonias livsfarliga barnsbörd» skildras
nämligen här med alldeles för stor utförlighet.
»De lade en blank vit silverdaler i badbaljans lögde», heter det, »för
att barnet skulle bliva rikt, de knöto ett psalmboksblad i dess lindor för
att skydda det mot trolleri och onda tydor och smusslade ett stycke stål
ner i vaggan till hägn mot bortbytning. De hade många ordningar,
hjälpande mot sjukdom och lyten.. Den unge prästmannen skakade på
huvudet åt vidskepelsen, men också han visste, att det var en farans tid
för ett litet barn mellan den naturliga och andliga födelsen, innan det
genom dopet erhållit del av frälsningsverket och änglarnas beskydd.»
På samma blad heter det vidare:
»Sex dagar räckte för det nyfödda barnet vådans och osäkerhetens
tid, då trollen, näcken och vättarna när som helst kunde skada och röva
det, 0111 det icke noga värnades med eld, stål och Guds ord». — — —
När modern före dopet för gudmodern omtalade det namn,
den nyfödde skulle bära, skedde det viskande och
»så lågmält, hon förmådde». »Ty», heter det vidare, »det är farligt nämna
0 döp t barns namn.»
Om det varit i en bondgård, som alla dessa vidskepliga
handlingar företagits, kunde man kanske icke sagt så mycket därom ;
men när författaren låter allt detta ske i prästgården, måste
ungdomarna fatta dåliga tankar om prästen och hans fru. —
Ordförklaringarna äro många och goda. När det om taket på
Sten-brohults kyrka heter, att det »spändes och rödfärgades» (s. 56),
torde en förklaring av det kursiverade verbet varit behövlig.
Det är ej sagt, att alla lärare förstå, att det betyder: »täcka
med spån». Korrekturet är väl läst, och det är sällan, som
man träffar ett förbiseende såsom på s. 19. Där heter det
nämligen: »Deras hingstar gåvo ej andra efter varken vid ritt eller
1 kamp». Här skall naturligtvis stå icke varken utan vare sig.
S. 178 läser man: »Det var en stor natt! på en stor dag».
Detta bör väl ock antecknas här. Ett stavfel s. 58 torde ock
observeras.
Något, som på varje sida stöter den läsande, är eljest den
för svenskan alldeles ovanliga interpunktionen, varpå vi här
anföra några exempel. Det klandrade kommat sättes här med
fet stil.
»Med fönster, valvbågar och storan kost,
huggas de stenar i snö och frost». (S. 36.)
»Men då bannade han, över himmel och jord, över sitt öde och
människornas grymhet.» (S. 180.)
»Vaktarna misshandlade de fångna, godtyckligt, obarmhärtigt.» (S. 180.)
»Jaså, du är nöjd på tunneln nu», sade kassaingenjören, eller
penningmannen de kallade.» (S. 178.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
