Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Elsa Carlsson. Modersmålslärarnas hemarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modersmålslärarnas hemarbete
255
lösande orden för dessa båda slag av förbättringar kan ofta
ta längre tid än att skriva dit en lång, helt ny mening, vars
stilisering kanske i lärjungens uppsats kommer att verka som
som en mjolklimp i vällingen.
På ovan angivna sätt tages dock i allmänhet ej regeln
att rätta så litet som möjligt, utan den användes ofta som
försvarsvapen för den rena nonchalansen. Det råder ett
hemligt frimureri mellan uppsatsrättarna: »Vi måste ta
rättningen lättvindigt; annars gå vi under». För att med
bibehållen självaktning rädda sin själ gör man en dygd av
nödvändigheten. Det heter så vackert, att barnens
individualitet icke får dödas, den spirande egenarten får ej
utsättas för hänsynslösa vindars framfart, och så svävar man
fram över uppsatserna som en stilla västanfläkt, vilken just
ej lämnar några spår efter sig. På så sätt kan man kanske
klara av en 6 à 7 uppsatser på en timme och samtidigt glädja
sig åt ett gott samvetes vittnesbörd, att man är en god
psykolog, som vårdar sig om elevernas individuella anlag.
Grov-krattat har man visserligen, de direkta språkfelen ha
beivrats, men inte har man hunnit ge de unga författarna några
fingervisningar i nyanseringens svära konst. Där har man
låtit udda vara. jämnt. Barnen tro förstås, att allt är ganska
gott. Om betyget är skralt — att sätta ett lågt betyg tar
ju ingen tid — så ana de kanske brister i disposition och
stilisering, men de kunna ju ej veta, vari dessa bestå, och
uppsatsskrivningen blir, särskilt för den mindre begåvade, en
idelig på stället marsch. Nog finns det personligheter i
skolan, men det myckna talet om personlig stil på skolstadiet
är ofta överdrivet. Man är så utomordentligt modern och
bugar och krumbuktar för kejsarens nya kläder, som inte
existera. För resten skyddar man väl ej individualitetens
växt genom att låta ogräset ostört frodas och förkväva den.
Man pikar oss lärare ständigt med att vi döda individualiteten.
Hur ofta ha vi inte fått i oss: »Minns ni, hur ni gjorde med
Linné?» — »Nej, det minnas vi inte alls. Vi levde inte för
200 år sedan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
